1/11: Nu börjar jag då!

Vi tar det från början tycker jag. Jag lägger in det jag tidigare skrivit och sen lägger jag upp detta i kategorin: berättelsen. Då blir det lättare att kunna följa den ;)

Berättelsen!

...han är inte här. Men vart är han då? Hur länge ska han hålla sej undan? Det här går ju inte. Han måste ju fatta snart. Eller?

..jag tänker inte fortsätta så här. Vägrar. Det är fan inte klokt ju. Hålla på att smyga och känna en jäkla oro i magen hela tiden. Fan! 

..förstår inte hur du orkar. Du måste ju göra nåt. Du kommer ångra ihjäl dej senare i livet om du fortsätter så här. Kom igen nu.. ta tag i detta.

Jag går in genom dörren. En stor svart trädörr med rejäla mässingsbeslag på. Den är tung. Väl inne i hallen så ser jag en gigantisk trappa. En sån där som är delad. Trappen går upp från två håll och går ihop i mitten. Väldigt pampigt tänker jag. Men så onödigt ändå på nåt sätt. Men har man pengar så varför inte. Funderar ett tag. Ska jag gå upp direkt eller ska jag vänta här nere innanför dörren. Fan, jag kan ju inte sånt här. Varför i hela friden for jag hit. Hur korkat var inte det nu då.
Hör jag nåt där uppe nu.. eller inbillar jag med...




Nej, jag inbillar mej inte. Det är nån där uppe. Jag hör steg, sen en smäll. Som om nån slår nån i ansiktet. Va sjutton händer här egentligen. Nu hörs snabba steg som tonar bort. Huset är ju gigantiskt så jag antar att vem det nu än var som fick en smäll så kommer jag inte råka på personen. Om inte...



Jag har mina höga klackstövlar på mej. De jag fått av Suss. De klämmer lite på ena foten. Hur nu fötter kan vara så himla olika i storleken. Fula sneda stortå. Borde få den opererad, men törs inte. Fan, då kan jag inte springa på veckor ju. Skulle inte funka. Skulle bli tokig. Ja, skyller på att jag inte törs.



Håll tillgodo kära läsare! ;-)
Hoppas ni blev sugna att läsa mera!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0