malinedlund

Funderar lite på det här med våra vanor o känslor ang tex små barn som slår sej. Jag tycker iaf att jag ser och hör i stort sett överallt i min närhet att flickor o pojkar behandlas väldigt olika.

 

Det jag främst menar nu är om till exempel en liten flicka springer o ramlar o slår sej så är vi snabbt där och tröstar o tar upp i famnen och "duttar på". Men om det är en liten pojke som ramlar så blir det lite mer: hur gick det.. jo men det gick braaaa.. kliv upp du bara.

Håller du med?

 

Varför är det så här tro? Sitter det i våra gener kanske, att pojkar ska tåla mycket mera, mer hårdare tag än flickor? Eller är det vi själva som anser att det ska vara så? Vad tror du?

 

Det är så olika detta med könsroller när det gäller leksaker o kläder oxå. Vissa föräldrar tycker ju att deras barn bara ska ha rola gulliga saker när de är små o flickor. Medan vissa andra tycker precis tvärtom, att pga att de är flickor så ska det minsann vara bilar o blått som gäller.

 

Jag undrar om inte barnen hittar sina favoriter ändå, hur mycket vi än försöker påverka dem. Alla har väl sett barn som går in i ett lekrum och bilen hamnar i pojkens händer inom kort o dockan i flickans. Klyschigt, men sant tycker jag. Och inte tycker jag det är nåt fel med det heller. Bara låt det vara anser jag..

 

Även stor skillnad hur vi tycker o agerar ang lite äldre barn, när de hittar på bus. Just om pojkar knuffas och drar ur hårsnoddar eller lyfter upp en kjol på en liten flicka, så tycker de flesta av oss att jamen det är ju bara småpojkars sätt, inget konstigt med det. Men.. är det ok egentligen? Borde vi inte istället lära små pojkar OCH små flickor att det är inte ok att göra massa "bus" om den andra flickan eller pojken inte vill?

 

Jag skriver "vi" här ang allt detta, då även jag hamnar i dessa fack. Har ju själv inget bra svar på varför allt detta sker. Men mycket är nog nedärvt sen väldigt länge i oss alla, pojkar o flickor.

 

Vi är ju av två kön ( och ja jag vet, vissa tycker det finns massa mellanting oxå, men nu skriver jag så här) så olika är vi, så det så. Men gör vi oss illa så tycker jag vi behöver tröst iaf.

 

:-)