20/11-14: story
Jomen ännu ett inlägg från förr pallar ni med va?
Jag skiver en del. Alltid gjort. När man gick i skolan och fick skriva historier o berättelser ja då mådde jag gott. Många avskydde ju det och satt hela lektionen och inte om på nåt. Inte jag inte.
Nån lite dröm finns ju där, om att nån gång kunna ge ut nåt. Tänk vilken grej va.. få en egen bok utgiven. (finns ju vissa i byn som redan gjort det, med stor framgång) Tummen upp för dem!
Här kommer en snutt iaf som jag la ut här i bloggen den 17 november 2011.
Del tre.
Här kommer fortsättningen på min berättelse:
Jag ler lite och får till ett litet hej. Går lugnt mot den högra delen av trappan och börjar gå uppåt. Han står hela tiden blick stilla och bara tittar på mej. Jag tittar ner på trappstegen framför mej och hjärtat dunkar så det måste synas på mej.
Va sjutton ska jag göra när jag kommer upp? Ska jag ta i hand, pussa på kinden, krama om? Gaaah... Vill inte! Kan inte sånt här.
Han har svarta byxor med pressveck, vit skjorta med svart slips till. En kavaj över, men den ser inte ut att höra ihop med byxorna. Den har smala ränder, ja den måste höra ihop med andra byxor.
Precis när jag tar sista steget upp så tar han tag i min arm, som för att hjälpa mej. Och i samma veva som han smeker min arm försiktigt säger han:
-Å.. snygg jacka du har. Skön känsla att ta på skinn. Och väldigt sexigt.
Och så ler han mot mej. Ett äckligt snett leende som bara gör att jag vill rusa ner för trappan och försvinna för alltid. Vilket jävla äckel! Men Pär hade rätt iaf, han gillade jackan.
Jag ler lite och får till ett litet hej. Går lugnt mot den högra delen av trappan och börjar gå uppåt. Han står hela tiden blick stilla och bara tittar på mej. Jag tittar ner på trappstegen framför mej och hjärtat dunkar så det måste synas på mej.
Va sjutton ska jag göra när jag kommer upp? Ska jag ta i hand, pussa på kinden, krama om? Gaaah... Vill inte! Kan inte sånt här.
Han har svarta byxor med pressveck, vit skjorta med svart slips till. En kavaj över, men den ser inte ut att höra ihop med byxorna. Den har smala ränder, ja den måste höra ihop med andra byxor.
Precis när jag tar sista steget upp så tar han tag i min arm, som för att hjälpa mej. Och i samma veva som han smeker min arm försiktigt säger han:
-Å.. snygg jacka du har. Skön känsla att ta på skinn. Och väldigt sexigt.
Och så ler han mot mej. Ett äckligt snett leende som bara gör att jag vill rusa ner för trappan och försvinna för alltid. Vilket jävla äckel! Men Pär hade rätt iaf, han gillade jackan.
Låter detta som nåt du skulle vilja fortsätta läsa om?!
Kommentarer
Trackback
