malinedlund

Lång dag. Jag känner mej helt slut nu. Både fysiskt och psykiskt faktiskt. 

 

Vi var på begravning idag av U moster.  Det var väldigt fint i kyrkan med både vita kistan och alla vackra blommor. Ett fint porträtt av en leende Sonja stod intill. 

 

Det var precis så jag minns henne. En glad, fin kvinna som alltid hade något att berätta. Hon hade tid att prata med en. Och hon hade alltid fina kläder. 

 

Tyvärr drabbades hon av en stroke och kunde inte komma tillbaka till sitt rätta jag igen. Så otäckt med alla möjliga sjukdomar och skador som kan drabba oss alla. Det får en att tänka till.

 

I kyrkan blir allt så mäktigt på nåt sätt. Tårar rinner, sen går det bra en stund. Man andas..sen bara kommer sorgen över en igen och det känns som man bara vill springa ut. För att man blir så ledsen. 

 

Jag tycker inte om döden. Det gör väl ingen kanske du tänker nu. Men jag menar att vissa människor tar döden betydligt lättare/bättre än jag. Självklart tycker jag att det är mer hemskt om ett barn eller en ung människa mister livet, än någon som får gå bort av ålderdom. 

 

Men det är ju ändå känslan av tomhet utan personen. Mina farföräldrar var över 90 år båda två. Jag tyckte det var jättejobbigt. De hade ju alltid funnits där. Jag vill inte mista någon helt enkelt.  Tycker det är ett skit att livet ter sej så, att vi måste mista nära och kära. 

 

Mina ögon svider nu. De gör alltid det när jag varit ledsen. Måste sova. Fredag imorrn. Blir bra.

 

Sov gott fina Sonja, vi tänker på dej och din familj.