malinedlund

Ni vet, när man bara känner sej fel.

 

Allt är fel. Hår, hud, naglar. För otränad. För tjock, för smal... Alla andra ser bättre ut.

Såna dagar har nog alla av oss. Och nä, de är ju inge vidare direkt.

 

Vi går omkring och tittar på andra och tycker att de har så mycket snyggare kläder, piffigare frisyrer o verkar så himla lyckliga. Men egentligen så tror jag nog att alla känner likadant, ibland. Det kan ibland bli lite för mycket av det goda. Lite för mycket av exponering av happiness och glädje. Att vissa alltid är pigga o glada och har ett liv fyllt av semester, vackert väder, perfekt familj o glada barn. Resor, rosé och pengar att ösa ur kappsäck.

Håller ni med?

 

Nä, det är ju sant som sagt, att alla har pissiga dagar när vi bara vill stanna i sängen och dra täcket över huvudet.

När celluliterna och feta håret, finnen på hakan och den bleka kroppen bara inte vill vara med.

 

Kikar du på andra, hur de är klädda och ser ut? (undrar just om det finns någon som svarar nej på den)

Önskar du att du såg ut på något annat sätt? Önskar du att du kunde "bli som någon annan"?

Man kanske gör det ibland. Det är väldigt synd faktiskt. Man har ju bara sej själv liksom.

 

Men jag brukar tänka så här ja, att om jag ser någon med galet snyggt hår till exempel, då skulle jag ändå inte vilja byta ut mej själv, för jag tycker inte så mycket om personens ansikte tex.

Eller jag tycker någon har skitsnygga ben. Men nä, vill inte byta ut mej för personen har inte fötter jag gillar.

Ja så där håller det på :)

 

Tanken blir alltså - ingen är perfekt!

Vi får var och en försöka göra det bästa vi tycker, av oss själva, för att tycka om oss själva.

 

Vi ser ju olika ut helt enkelt. Thats it!

 

 Kram på re, hur du än nu ser ut!