9/6-15: tisdagstanken
När man var liten kunde frågan komma, -vad är du rädd för?
Svaret brukade bli, mörkret, natten, spöken..
Sen när man blev lite äldre så hette det, -jag är inte rädd för någonting!
Fast det var man ju.
Vad är du rädd för idag?
Det är ganska stort detta ord: rädsla. Men kan också vara något väldigt litet. Som en skalbagge..
Man kan ju känna rädsla på många olika sätt och väldigt många gånger även som vuxen. Men vi kanske benämner det på nåt annat sätt. Oro, osäkerhet, nytt... Jag kanske inte känner mej rädd om jag sak leda ett pass för första gången men en himla osäkerhet.
Osäkerheten bottnar ju i en rädsla. Men för vad egentligen?
Om jag tänker på just att leda ett pass första gången, så kryper känslan på mej av osäkerhet, att inte duga. Känslan av att alla ska tycka att man är dålig. Att man ska göra fel. Att ingen ska vilja komma tillbaka. Man är på ett väldigt utsatt ställe. Alla tittar på en. Man är utlämnad. Usch.. varför gör man det?
Man har ju också väldigt höga krav på sej själv. I alla fall jag känner så. Jag har de jag ser upp till. Sådana superproffs ni vet, som jobbar med träning på heltid. Proffs som tränar med andra proffs, utbildar sej konstant och till och med kan vara utvalda för att just de är så jädrans bra.
De jämför jag mej med.
Realistiskt? Nä.. skulle inte tro det.
Inte konstigt att man känner rädsla då.
Men ta detta med spindlar då. Är du rädd för dem? Vill du panikfly för att en gigantisk spindel höll på att attackera dej kanske.. ;-) Det är ju heller inte alls realistiskt men ändå blir massor av människor tokrädda.
Vi har väl kanske inte ens någon giftig spindel här i vårat land.. men ja, det är just känslan man har skapat alldeles själv, som sätter igång detta.
Det är ju faktiskt bara en liten spindel. Vad kan den göra?
Själv har jag en rädsla för skalbaggar. Typ alla utom de röda fina nyckelpigorna. Eller rädd är ju fel ord. Mera ett väldigt stort obehag. Klart spindlar inte är så skoj heller helt uppriktigt, men det är mera de stora tjocka som jag ogillar. De vanliga smala är ju bara rädda och springer iväg snabbt.
Men skalbaggar.. hu.. om de sätter sej på en så går det ju knappt att få bort dem. De kloar sej fast.. bläken va läskiga de är.. Ryser lite här nu.
Ja många rädslor finns det minsann. Rädsla kan var att inte våga säga och stå för sin mening. Att inte våga tala inför folk. Att inte våga köra bil själv där det är lite mera trafik. Att inte våga testa en ny sorts pizza. Att inte våga köpa en knallgul jacka... för vad ska alla andra säga då..... Rädsla för att bli gammal, sjuk, ensam....
Dumma rädslor helt enkelt.
Men vi skapar ju dem själva. Oftast. Vi bygger upp dem i våra tankar tills de är just helt orealistiska.
Hm.. ska vi försöka utmana något vi är rädda för just idag?
Heja dej!!
Kommentarer
Trackback
