malinedlund

Är du en dömande människa?

Nä, så klart svarar du säkert nej på den frågan. Vem vill vara det liksom.

Man vill nog se sej själv som en öppen person som gärna träffar nya människor. Som är fördomsfri. Som låter det gå ett tag, innan vi sätter någon etikett på någon.

 

Men är vi det, verkligen?

 

 

Jag tror faktiskt inte det. Jag tror och tycker att vi människor är fördomsfulla som bara den. Tänk på hur snabbt vi dömer en människa vi aldrig tidigare träffat bara genom att titta på personens kläder. Ser vi en kvinna komma in genom dörren på tex jobbet, klädd i kavaj och klackar, så tänker vi "lite bättre" om henne direkt. Jo, det gör vi. Och kommer det in någon med trasig smutsig tröja och håret i ett strul, då känns det som att: nämen vem är det här nu då.. vad gör hon här..

 

Jag tycker inte att detta måste vara något fel egentligen. Vi är nog skapta från början med denna känsla i oss, som ett skydd kanske. Vad vet jag. Det viktiga kanske är att inte låta känslan ta över och stoppa oss, i mötet med någon annan människa. Och att verkligen inte alltid tänka negativa saker om någon direkt. 

 

Har ni sett klippet där en hemlös man i någon storstad fick hjälp med nya kläder och en stund i frisörstolen? Han fick tvätta sej och bli "vanlig". Kan lova att både du och jag skulle ha bemött honom helt annorlunda efter hans fixning. Kan tala om också att han själv grät när han fick se sej själv i spegeln efteråt.

Tänk vilken känsla för honom.

 

Vad tycker du om att möta en människa i tex vit rock, en läkare, som har ansiktet fullt av piercingar eller tatueringar? Får dessa yrken ens ha detta på sej? Om du ser en med och en utan, vilken läkare känner du mest förtroende för? Ärligt nu? Vem känner du har pluggat och har kunskapen på plats, så att säga?

Jag tror jag vet svaret för oss flesta. 

 

 

Hörde om en kille som jobbade i en videobutik där de både sålde och hyrde ut videofilmer/dvd. Han berättade att han hade fördomar om personer som köpte porrfilmer. Han tyckte de var underliga och rullade upp en hel story i sitt huvud om dessa personer. Det var nästan alltid typ Batman, Never ending story och en.. porrfillm också.

 

Också hört om en kille som körde budbil i en stor stad. Han hade fördomar mot människor som handlat från vissa butiker. Han kände sej mindre rädd om prylarna i kartongerna, när han visse att de kom från vissa affärer. Visst är det galet. Men, så är vi.. tydligen. 

 

Den där känslan i matkön när vi kommer fram till kassörskan.. jaha.. nu tror hon att jag ska smälla i mej allt detta godiset själv ikväll. Eller.. två för en-erbjudandet.. jaha.. nu är jag slav under rabattkupongerna. Haha.. det finns så mycket fördomar som vi har för oss.

 

När du pratar med någon i telefonen, visst får du upp en bild av personen då? När du sen ser denne, visst känns det konstigt om det inte alls var som du tänkt dej då. Vi är väldigt snabba med att sätta varandra i roller och fack. Vi tror att vi känner någon, för att vi sett personen i en serie på tv kanske. Vi tycker då att jomen han är ju alltid så där, det har man ju sett...

 

Tänk om vi kunde tänka, om så bara för en dag, att varje människa vi möter skulle kunna bli en nära vän. En vän som vi kunde gå och ta en fika med. Nån som kunde bli en av de som vi har nära idag. Någon som vi tillslut känner. Spännande tanke tycker jag. 

 

Så vad säger ni, det närmaste dygnet, ska vi försöka tänka tanken att de vi möter i affären, i bilen, på dagis eller träningen, oavsett hur de ser ut eller vad de han för kläder, eller bil eller vad de stoppar i korgen på affären, så skulle vi kunna ses imorrn kväll på en kaffe?!

 

Let´s try!