malinedlund

Hade ju hoppats att han idag skulle gå som vanligt.

 

Våran lilla vovve Alfons har fortfarande ont i sitt ben och på sidan om halsen, ovan benet. 

Jag har klämt o känt på benet och då säger han inget men försöker jag kika ner i hans päls där på sidan så piper han till. Så jobbigt att se honom halta.. 

 

När vi gick ut förut så blev han endast glad och gick på lite fortare när Humlan kom nära honom. Kissade en gång och sen satte han sej på vägen bara o tittade. Hugaligen... Jag bar honom en bit bort, då jag förstod att han inte var klar med sina behov. Efter jag satt ner honom så stöplade han iväg och gjorde både nr 1 o nr 2. Han vill ju alltid iväg långt från vägen oxå så det blev ett meck för honom. Men det gick! 

 

Han har ätit lite nu och lilgger här bredvid mej på golvet. Önskar så jag kunde göra allt bra i detta nu. 

 

Här en bild på oss två strax innan julen tror jag.

 

 

Igår kväll ville han gå hela vår runda här och ja, han väljer ju. Det gick bra. Många steg togs nästan utan att halta oxå. Sen när vi nästan är hemma så möter vi den finaste tjejen han vet, och hennes matte :-)

Han mötte Sally! 

 

Han blev så glad så han sprang fram mot henne och svansen gick som bara den på honom. Hon blev lika glad och ville busa. Jag och Sallys matte försökte göra vårt bäst för att lugna ner dem lite, med tanke på Alfons skada. Men det var inte så lätt. Till slut fick jag lyfta upp Alfons och så gick vi åt varsitt håll. 

Jag var så rädd att han skulle göra illa sej mera och få ännu ondare. Men det positiva var ju att han faktiskt sprang fram, det skulle han inte alls gjort om han varit i ännu sämre skick. 

 

Det här med djur som har ont - nä.. inte min melodi.