Är du en dömande människa?

Nä, så klart svarar du säkert nej på den frågan. Vem vill vara det liksom.

Man vill nog se sej själv som en öppen person som gärna träffar nya människor. Som är fördomsfri. Som låter det gå ett tag, innan vi sätter någon etikett på någon.

 

Men är vi det, verkligen?

 

 

Jag tror faktiskt inte det. Jag tror och tycker att vi människor är fördomsfulla som bara den. Tänk på hur snabbt vi dömer en människa vi aldrig tidigare träffat bara genom att titta på personens kläder. Ser vi en kvinna komma in genom dörren på tex jobbet, klädd i kavaj och klackar, så tänker vi "lite bättre" om henne direkt. Jo, det gör vi. Och kommer det in någon med trasig smutsig tröja och håret i ett strul, då känns det som att: nämen vem är det här nu då.. vad gör hon här..

 

Jag tycker inte att detta måste vara något fel egentligen. Vi är nog skapta från början med denna känsla i oss, som ett skydd kanske. Vad vet jag. Det viktiga kanske är att inte låta känslan ta över och stoppa oss, i mötet med någon annan människa. Och att verkligen inte alltid tänka negativa saker om någon direkt. 

 

Har ni sett klippet där en hemlös man i någon storstad fick hjälp med nya kläder och en stund i frisörstolen? Han fick tvätta sej och bli "vanlig". Kan lova att både du och jag skulle ha bemött honom helt annorlunda efter hans fixning. Kan tala om också att han själv grät när han fick se sej själv i spegeln efteråt.

Tänk vilken känsla för honom.

 

Vad tycker du om att möta en människa i tex vit rock, en läkare, som har ansiktet fullt av piercingar eller tatueringar? Får dessa yrken ens ha detta på sej? Om du ser en med och en utan, vilken läkare känner du mest förtroende för? Ärligt nu? Vem känner du har pluggat och har kunskapen på plats, så att säga?

Jag tror jag vet svaret för oss flesta. 

 

 

Hörde om en kille som jobbade i en videobutik där de både sålde och hyrde ut videofilmer/dvd. Han berättade att han hade fördomar om personer som köpte porrfilmer. Han tyckte de var underliga och rullade upp en hel story i sitt huvud om dessa personer. Det var nästan alltid typ Batman, Never ending story och en.. porrfillm också.

 

Också hört om en kille som körde budbil i en stor stad. Han hade fördomar mot människor som handlat från vissa butiker. Han kände sej mindre rädd om prylarna i kartongerna, när han visse att de kom från vissa affärer. Visst är det galet. Men, så är vi.. tydligen. 

 

Den där känslan i matkön när vi kommer fram till kassörskan.. jaha.. nu tror hon att jag ska smälla i mej allt detta godiset själv ikväll. Eller.. två för en-erbjudandet.. jaha.. nu är jag slav under rabattkupongerna. Haha.. det finns så mycket fördomar som vi har för oss.

 

När du pratar med någon i telefonen, visst får du upp en bild av personen då? När du sen ser denne, visst känns det konstigt om det inte alls var som du tänkt dej då. Vi är väldigt snabba med att sätta varandra i roller och fack. Vi tror att vi känner någon, för att vi sett personen i en serie på tv kanske. Vi tycker då att jomen han är ju alltid så där, det har man ju sett...

 

Tänk om vi kunde tänka, om så bara för en dag, att varje människa vi möter skulle kunna bli en nära vän. En vän som vi kunde gå och ta en fika med. Nån som kunde bli en av de som vi har nära idag. Någon som vi tillslut känner. Spännande tanke tycker jag. 

 

Så vad säger ni, det närmaste dygnet, ska vi försöka tänka tanken att de vi möter i affären, i bilen, på dagis eller träningen, oavsett hur de ser ut eller vad de han för kläder, eller bil eller vad de stoppar i korgen på affären, så skulle vi kunna ses imorrn kväll på en kaffe?!

 

Let´s try! 

Matfusk. Vad tänker du på när du hör det ordet?

 

Jag tycker det är synd att det ska vara så svårt för oss konsumenter att inte bli lurade hela tiden. Man hör om än det ena än det andra fusket med det vi stoppar i oss. 

 

-jamen man orkar ju inte bry sej hela tiden. Lite skit i magen skadar inte. 

-jag tänker alltid på vad jag handlar. Ekologiskt ska det vara.

-spelar ingen roll vad vi tänker och tror, vi är lurade i allafall. 

-köp bara närodlat, då är du säker....

 

Ja, det finns många olika sätt att tänka och agera efter. 

Hur gör du?

 

Det blev ett väldans hallå för ett bra tag sen nu när det visade sej att Icas grädde inte kom från Sverige, utan gjordes i Österrike. Varför då kan man undra? Har vi inte kossor i vårat land? 

 

Jag tycker det är helt galet att det ska kunna vara billigare att producera varor utomlands, för att sen frakta dem hit till oss och säjas här. Hur är det möjligt? Vet ni att den torsk och lax vi köper i affären, fiskas i Norge. Jamen det var väl inte så långt bort. Nä.. Men sen då.. Den största delen skickas sen vidare till Kina för att där fileas. Vi konsumenter har ingen aning om hur den har hanterats, tinats och frysts.

Men hur kan det vara möjligt att detta är billigare, än att allt görs på plats, där fisken har fångats? 

Rimmar illa i mina öron iaf. 

 

Sen allt med kött. Jag vill faktiskt inte ens tänka på det. Eller på djurhållning över huvudtaget. Mår illa då. Min känsla säger mej att bli vegetarian, men min andra känsla, säger att det är ju gott.. 

Vi importerar en herrans massa kött till detta landet varje år. 

 

Nötköttet i affärerna kommer främst i från Irland, Tyskland, Nederländerna, Polen och Danmark. 

Grisköttet kommer från Danmark, Tyskland och Brasilien. Även Irland och Belgien.

Fårkött kommer mest från Nya Zeeland, Chile, Argentina. Inom Eu är det som ovan, Irland, Tyskland och Belgien som gäller. 

 

-jamen hur skulle vi kunna få fram kött till alla i vårat land då?

-jamen hur kan de sälja till sina egna länder, plus exportera till oss? 

Hm..

 

Det finns en mängd olika saker att titta på för att "välja rätt". Men detta märket är det som gäller, om du vill vara säker på att köttet är svenskt helt igenom. 

 

 

Härom dagen hörde jag att det fifflas en hel del med tex olivoljan. Den används ju flitigt nu i våra hem.

Det går ju inte att steka i margarin.. enligt väldigt många. Olja is the shit! 

Jaha, vad kan gå snett här då?

Jo, flaskorna fylls med billig vanlig olja, och sen tillsätts arom för att ge rätt färg o doft, och vipps så tycker och tror vi att vi handlar en flaska fin riktig olivolja. 

 

Jag blir ledsen.

Jag blir rädd.

Jag blir frustrerad. 

Jag blir förvånad. 

Jag blir upprörd.

Jag blir.. tom...

 

Läser om så mycket hat nu. Läser om så många människor som är på flykt. Människor som måste fly från sitt land för att överleva. Läser och ser bilder på barn som dör. Många förfäras av dessa bilder och texter, många gråter medans andra kräks ur sej hat. Många är vi, som tycker att just våran åsikt är den rätta. 

 

Alla har säkert en åsikt om det jag skriver nu. Så klart. Det som gör mej mest ont är att så många kan säga och tycka att vissa människor inte ska få hjälp. När en del säger saker som: jamen de som mest behöver komma hit, de får inte. Jag undrar så vad de menar. Eller hur de tänker. 

 

De som har råd, på det ena eller andra sättet, och kan ta sej därifrån med hjälpmedel, är inte de oxå människor som flyr? Är inte de oxå människor som inser att de inte kan stanna kvar där, utan att riskera sitt och sin familjs liv? Andra människor flyr till fots för att de inte har råd med annat. Men de flyr oxå. Så himla många människor.. 

 

Jag ser ingen skillnad här. 

Jag ser människor som är livrädda, som vet att de inte kan stanna kvar i sitt hemland. Vanliga människor precis som du och jag. Jag är helt säker på att varken du eller jag kan på något sätt föreställa oss vad de går igenom. Aldrig nånsin. 

 

Vi lever ju här i Sverige. Det är fred här. Vi har det bra. Jo, det har vi faktiskt. Även om vi här har våra problem med både sjukhus och skolor och en massa annat där vi vill ha stora förbättringar. Men, vi kan kliva upp på morronen och ha en dag, i mångt och mycket precis så som vi vill ha den. Sen kanske vi hämtar barn från dagis, där de har tagits omhand hela dagen av andra vuxna som vi känner förtroende för. Vi kan fara på affären och handla våran middag. Undrar vad vi äter just idag.. Eller går vi kanske ut på restaurang. Firar nåt.. eller bara för att vi är värd det.. 

 

Ja vi har det bra. Och jag orkar inte höra nu att jamen vi har minsann inte jobb till alla, sjukvård till alla, mjölk till våra barn på skolorna och så vidare. Jag vet det. Det var det jag skrev, att vi oxå har saker vi vill förbättra i vårt land. Konstigt vore det annars. 

 

Men vi kan kliva upp. Vi kan gå och lägga oss. Vi kan.. 

Det är dessa saker vi inte kan förstå, när vi kastar ur oss dessa knasiga meningar som : de som behöver det, kommer inte hit. Om de bara betedde sej bra så skulle de kunna stanna. De kan gått söka asyl innan de kommer... 

 

De flyr. Förså det ordets innebörd. 

De sticker inte iväg till.. hm.. jo vi väljer Sverige. Vi semestrar ett tag.. Nä, de flyr. De lämnar allt. De mister vänner, grannar, kompisar, skolor, äldre, jobb, mark.. allt, för att kunna överleva. De sätter sej i båtar, och jo här finns oxå många som säger galna saker som att : vilka idioter sätter barn i båtar på Medelhavet. Jo, för att de anser att det är bättre och säkrare än att stanna kvar. Försök att ta in den meningen: för att de anser att det är säkrare än att stanna kvar. 

 

Nä, ingen av oss kan nånsin förstå vad de går igenom. 

Det ska vi vara väldigt lyckliga över. Lyckliga över att just du och jag blev födda i detta landet. Där vi har fred. 

 

Nu ska jag tala om vad jag känner ibland när jag hör vissa prata eller skriva saker som i mina öron låter fruktansvärt. Jo jag känner en önskan att de, om så bara för en dag, ska få släppas ner i tex Syrien bara för att få se, och känna den skräck och den hopplöshet som råder. Att de ska få stå där och inse att de inte har nåt, och sen försöka överleva dygnet. 

 

Vi i Sverige kan inte hjälpa alla. Så klart. Men ska vi skita i att hjälpa nån då?

Vet att vissa tycker att vi inte ska hjälpa nån.. Jag förstår inte. Jag vill släppa ner dem i Syrien..... 

 

Jag nämner Syrien nu. Det verkar oxå reta upp många. Vissa säger saker som: jamen barnen i Afrika då, vem hjälper dem? Jag förstår inte det heller faktiskt. Varför måste man jämföra eller söka nån som har det värst? Det finns ju alltid nån som har det värre, eller hur? Hjälp har detta landet gett till Afrika oxå. Och gör så nu med. Det finns många hjälporganisationer som gör otroligt mycket över hela världen. Hela tiden. Även om inte massmedia talar om det för oss hela tiden. Men just nu sker den värsta flyktingströmmen sen andra världskriget.

 

Om du känner att vi ska stänga våra gränser och inte hjälpa andra människor i nöd, då anser jag att du är känslokall och saknar empati. Jag tycker sånt är väldigt otäckt. (och jag vill släppa ner dej i Syrien)

Men.. jag undrar om du skulle känna likadant om det hände dej.. att du skulle känna att du klarar dej helt själv, om detta landet hamnade i krig och elände. Jag undrar om du skulle be om hjälp om dina barn, din fru, de dina helt enkelt, blev våldtagna och misshandlade och du blir mordhotad av tex IS. Skulle du vilja stanna eller fly... 

Förmodligen kan du inte svara på det, för du kan inte sätta dej in i detta elände.  Du kommer börja prata så här: jamen vi då här i vårat land, ska vi göra allt eller? Hur ska vi kunna ta emot alla... 

 

Jag är i alla fall säker på att om jag skulle behöva fly, så skulle jag vara otroligt tacksam om och över att andra människor skulle hjälpa mej. 

 

Jag bara önskar att tex IS kunde sätta upp murar runt ett jättestort område, stänga in sej där och bara vara. Sen kunde vanliga människor som du och jag få leva som vi ville utanför. 

 

Det är år 2015 nu. Vi pratar om klimatförändringar. Om att äta mer ekologisk mat. Om att inte försvinna in i mobiler och datorer. Och om flyktingar... Man önskar så att vi alla på denna lilla jord hade kommit längre.

 

Orkar inte höra dessa korkade meningar längre:

Alla kommer till Sverige.

De som behöver kommer inte hit.

De borde söka asyl innan de kommer.

Sverige ska ta emot 20 miljoner flyktingar.

Vi får ingen hjälp till oss i Sverige.

Organisationers pengar kommer aldrig fram.

De kommer hit och tar våra jobb. 

Bara extremister som kommer hit.

 

Jag blir bara... tom.... 

Tänk om alla länder bara kunde låta bli att tillverka, och låta bli att handla med vapen. Göra det svårt helt enkelt istället för att tjäna pengar och fortsätta att hjälpa dem med kriget. 

Finns så mycket galenskap i världen. Inte konstigt att man blir ledsen när man tänker på det. Och ja jag vet, vi har också problem.. du behöver inte kontra med den meningen nu...

 

Tänker på tsunami tex. Ska vi även då säga att de får skylla sej själv som bor där?

Nä, det ska vi inte, och nä det gör vi inte - vi hjälper till. Många människor bidrar med hjälp på olika sätt. Underbart! Vi är människor - vi är lika.

 

Jag har skänkt pengar. Ingen kan göra allt men alla kan göra nåt.

Vill du inte göra nåt, så knip igen, och låt de med känsla för andra göra sitt utan att du kräks hat över dem.

 

Hoppas du har en fin tisdag!

Ni vet, när man bara känner sej fel.

 

Allt är fel. Hår, hud, naglar. För otränad. För tjock, för smal... Alla andra ser bättre ut.

Såna dagar har nog alla av oss. Och nä, de är ju inge vidare direkt.

 

Vi går omkring och tittar på andra och tycker att de har så mycket snyggare kläder, piffigare frisyrer o verkar så himla lyckliga. Men egentligen så tror jag nog att alla känner likadant, ibland. Det kan ibland bli lite för mycket av det goda. Lite för mycket av exponering av happiness och glädje. Att vissa alltid är pigga o glada och har ett liv fyllt av semester, vackert väder, perfekt familj o glada barn. Resor, rosé och pengar att ösa ur kappsäck.

Håller ni med?

 

Nä, det är ju sant som sagt, att alla har pissiga dagar när vi bara vill stanna i sängen och dra täcket över huvudet.

När celluliterna och feta håret, finnen på hakan och den bleka kroppen bara inte vill vara med.

 

Kikar du på andra, hur de är klädda och ser ut? (undrar just om det finns någon som svarar nej på den)

Önskar du att du såg ut på något annat sätt? Önskar du att du kunde "bli som någon annan"?

Man kanske gör det ibland. Det är väldigt synd faktiskt. Man har ju bara sej själv liksom.

 

Men jag brukar tänka så här ja, att om jag ser någon med galet snyggt hår till exempel, då skulle jag ändå inte vilja byta ut mej själv, för jag tycker inte så mycket om personens ansikte tex.

Eller jag tycker någon har skitsnygga ben. Men nä, vill inte byta ut mej för personen har inte fötter jag gillar.

Ja så där håller det på :)

 

Tanken blir alltså - ingen är perfekt!

Vi får var och en försöka göra det bästa vi tycker, av oss själva, för att tycka om oss själva.

 

Vi ser ju olika ut helt enkelt. Thats it!

 

 Kram på re, hur du än nu ser ut!

Har har vänt och vritid på dagens tanke. Svårt ibland att välja bland allt man filurar på. 

Det får bli lite kort om flera saker helt enkelt. 

 

Hört utanför bolaget: 

-Ja, nu får det fan vara nog.

-Ja verkligen. Vi blir ju utan allt här.

-Dom där utlänningarna tar över hela norrland snart. De tar ju alla jobb. Våra ungdommar får gå utan.

Ska det vara så?

-För jävligt. 

-Ja. Men nu ska jag fara så, hej på dej.

-Hej, och sverige åt svenskarna. 

 

 

Blev både arg, ledsen och upprörd över de orden jag hörde. 

Vilka jädra korkade folk det finns alltså. 

Och jag tänker på ett citat som farit runt på Facebook ang "tar våra jobb".. 

Minns den inte helt nu men något i stil med: om en invandrare tar ditt jobb, när de inte kan språket, inte har pengar eller utbildning, ja då är det nog Du som är problemet. 

Gillar den! 

 

 

En tanke till är vården. Hett ämne det. Våra sjukhus överlevnad. Hur ska det gå? 

Ja, skrota landstingen tycker jag. Det funkar ju bevisligen inte alls nu. De har kört detta i botten nu år ut och år in, så nåt nytt borde göras. 

 

Och semestern.. tänk att man är så beroende av vädret här. Inte så konstigt kanske med tanke på att vi bor i Sverige. Men japp, glad blir man när solen kikar fram! 

 

Och det slutliga jag funderat på nu är att det faktiskt är du själv, jag själv (åtminstone här i vårat land) som bestämmer hur vårat liv ska vara. Eller hur? Befinna dej vart du vill i världen, själv eller med de du väljer. Göra det du väljer. Äta exakt det du vill.. 

Jag menar inte att det är lätt, för det är det ju verkligen inte. Man ska/måste/bör/gör.. ta ansvar och har samvete gentemot människor i sin närhet. Partner, arbetskollegor, grannar, släkten.. you name it. 

 

 

Men ändå, tänk att bara, kanske för en månad, prova att leva och göra precis exakt bara det du själv vill och känner för. Hm.. Häftig tanke va?! 

Undrar just hur den månaden skulle se ut..!

 

 

Hej svejs på er! Nu är det sent om sider dags för min tanke för dagen. 

 

Nu handlar den om alkohol. Vad tänker du när du hör ordet? 

Det kan vara lättsamt, ingen tanke alls eller något man mår dåligt av, både fysiskt o psykiskt av att ens tänka på. Kanske finns jobbiga minnen, kanske endast roliga tankar. 

 

Hur som så är det rätt laddat, och poppar alltid upp extra i semestertider, eller hur?

 

Väldigt många, även jag, lägger ibland upp bilder på tex facebook med en status typ: nu är det fredag, skål på er! Och en bild på något i glaset. Och det är ju inte Fanta där i då direkt. Nä, vin eller öl eller kanske en somrig drink. Bara för att det är fredag.. verkligen.. ? Eller texten: nu är jag verkligen värd detta... Jaha..?

 

Jag vet - jag skriver själv så ibland och ja det är ju korkat egentligen. 

 

 

 

Hm.. jag har inga personliga dåliga minnen från förr där alkohol varit jobbigt för mej. Alltså jag har inte växt upp med familj med problem. Jag har inte heller druckit speciellt mycket själv i mina dar. Jag skulle ju dansa ja, och det går bara inte om man häller i sej för mycket. Sen tyckte jag inte att jag ville heller, förrän jag gick i gymnasiet. De flesta andra hade ju då druckit både en och två och .. gånger, men det struntade jag i. 

Vet oxå att mina föräldrar inte hade varit glada på mej om jag hade kommit hem packad. Och japp, det är jag glad för. 

 

Alla dessa fester där jag nykter satt bland massor av människor som var dyngraka. Nån spydde, nån slogs och nån satt i soffan med mej och gav mej orden: du e bra du Malin, tänk om fler var som du och inte drack så här... Jamen.. gör inte det då du heller, svarade jag. Gång på gång..

 

En sommar var det rätt mycket dricka. Man hade skitkul, träffade vänner, drack rom o cola.. huga.. och dansade sen hela natten. Mådde väl inte tipp topp dagen efter, men påt igen helgen efter. Det var en sommar. 

Men även då, när det var mycket, så drack jag inte så att jag blev så där packad att jag inte visste vad jag gjorde. Ville inte. 

 

 

Sen när man fick barn så var alkoholen minimal här. Och ännu mindre när kidsen var i tonåren. Jag har alltid blivit hämtad vart jag än varit av mina föräldrar, och det ville jag så klart ställa upp och göra själv med. Tanken fanns alltid där - tänk om nåt händer så man måste slänga sej i bilen och hämta. Det har blivit en del bilkörning fram och tillbaka, men som sagt, det gjorde jag mer än gärna. 

 

Tänk alternativet - nä, mamma o pappa har druckit så de kan inte hämta mej... Det klingar inte så bra i mina öron direkt. 

 

Sen vipps blev de stora, och rätt som det var så hade de skjuts fixat av kompisar med körkort. Jag var ändå beredd. Man vet ju aldrig. Sen körkort själv.. De blir stora och man kan ta det där glaset vin till maten. Man kan ta det där glaset vin på lördagskvällen, utan att behöva blinka. Det tog ett tag att inse, men ja, nu är man där, och visst blir det mera alkohol nu. 

 

Jag tycker det är jättegott att ta ett glas vin till maten just. Sen räcker det. Det är där och då det är som godast. Men man tänker ju efter lite när man en onsdag kan ta ett glas, bara så där, nästan utan att tänka på det. Bara för att det är gott. 

 

 

Hur mycket dricker du?

Tycker du att det är väl helt ok men lite vin per dag? Nån öl här och där. Man har ju semester..

Eller för att det är fredag, eller lördag, eller onsdag, eller fint väder, eller spegelblankt på sjön, eller nån fyller år, eller för att slappna av, eller för att det varit för mycket eller.. ja ni fattar vad jag menar. Det finns ju tusen anledningar till att vi tar just det där glaset.

 

Men det är ju så gott!

 

Men är det smaken vi är ute efter, verkligen? 

Eller är det alkoholen? 

Eller måste du ha "nåt" för att kunna våga prata och släppa lös..?

Eller.. hemska tanke, har du bara trevligt och skoj, när du har druckit något?

 

Berusat oss har vi människor gjort i alla dess tider och kommer säkerligen oxå alltid göra. 

Jag skriver inte detta för att jag vill sträcka ut nån pekpinne, men kanske kan vi alla tänka till lite bara, när, hur o varför, och kanske hur ofta vi dricker. 

 

Kan du vara utan alkohol en helg, en vecka eller två..?

 

Jag tycker det är gott och jag skulle inte vilja vara helt utan faktiskt. Att bruka är ok, det är missbruket som vi inte vill ha. Gott med goda drinkar och alkoholen kan lätta upp stämningar och skratten kan flöda åt minsta sak. Så länge det är så är det ju inga problem. 

 

Skulle kunna fortsätta nu, men nä, ni orkar säkerligen inte med mitt pladder, så japp, där hade ni min tisdagstanke den här veckan. 

 

Må så gott och skål på er! :-) 

 

 

 

 

Kort o gott, min tanke för dagen : 

Jag mår bättre när jag får sol på mej! 

 

 

Åtminstone ett par gånger på en vecka.

Ser inte lovande ut just nu.

Skrot.

 

Hej på er!

 

Jag hoppas er dag varit fin o trevlig på alla de vis den kan. 

Det har inte min nämligen.

 

Dagens tanke, som blir kort, handlar om hur sårbar vi är utan datorer som fungerar som de ska. 

Jag vaknade sent, kom inspringande till jobbet glad i hågen. Semester snart, full fart framåt liksom :)

 

Japp, trycker på startknappen på min dator och ... väntar... väntar lite till... börjar bli lite brydd... Hm...

 

 

Ja, så har dagen fortsatt nästan. Alltså jag är så jädra less nu så ni förstår inte. En kollega som kan en hel del fick komma och hjälpa mej att försöka förstå vad som var fel. Men nä, vi lyckades inte. Hade startat om skroten fyra gånger, dragit ut alla kablar och satt tillbaka dem ordentligt. Inget hjälpte. 

Jag kom så långt att jag skrev in mitt lösenord till slut, bara för att se den lilla ringen stå och snurra en evighet, och sen blev mina skärmar svarta och inget mer händer. 

 

 

Men, som av en händelse så startade skrotan upp till slut. Undrar varför? 

Jaha, tänker ni, lite krångel på morronen och sen löste det sej. Men nix. Då går det inte att starta växelprogrammet istället. NÄ. Provar några gånger igen då, och sen vipps så startar det men, jag ser bara hälften av vad jag ska se. Morr.. nu är jag riktigt less. Skickar ett mail till växelsupporten Tom, inget svar. Ringer upp, men inget svar. 

Vadå.. sitter inte han och väntar på just MITT fel?? Nä, så klart inte. 

 

 

Strax innan lunch fick vi tag på varann och han började fixa tillbaka det jag saknade. Stort Tack!! 

Back at work efter lunchen så var det då dags för även mej att börja jobba. Hugaligen.. tur det var hyfsat lugnt på luren för Sara som fick klara sej själv där. 

 

Jag ska då försöka öppna nåt dokument, en pdf eller bara nåt.. och nu hörrni snackar vi sirap i datorn här. Fasen.. jag kom typ ingenstans med andra ord. Galen. 

Kämpade på där så gott jag kunde mej nä, inte många knop gjorda idag inte. Suck.

Tom tyckte vi skulle gå vidare och möjligen scanna datorn för att se om det kunde hjälpa och kanske behövs nåt nytt minne i den.. vad vet jag. Jag hoppas iaf att någon kan göra nåt imorrn, för en dag till så där klarar jag inte av. 

 

Bläk. 

 

Så ja, tanken är just den, att gudars vad sårbara vi är och blir när inte datorerna funkar som de ska. 

 

HBTQ.

 

Detta handlar min tanke om idag.

Jag tycker mej vara öppen för olika människors leverne. Jag anser att man får tycka om varandra oavsett om man är av samma kön eller ej. Det spelar för tusan ingen roll.

 

Ja då har vi klarat av bokstaven H och B i förkortningen.

Dessa står för Homosexuella och Bisexuella.

Homo är personer som blir förälskade i någon av samma kön. Bi är de som blir förälskade i båda könen.

 

 

Jaha.. då kommer vi till bokstaven T, vilken står för Transexuella.

I detta uttryck finns en blandning. Både de som vill och har opererat sej för att ändra sitt kön, och de som är transvestiter, som inte vill operera sej. Dessa kan också vara homo/bi och heterosexuella.

 

 

Och sen har vi bokstaven Q som står för Queer. Här blir det lite luddigt tycker jag men så här kan detta beskrivas:

 Queer är ett begrepp som beskriver ett kritiskt förhållningssätt till normer och kan handla om både kön och sexuell läggning. Begreppet har sitt ursprung i den akademiska världen (på universiteten) men har börjat användas även i resten av samhället. Queer används av en del som en identitet och uttrycker då en önskan att slippa identifiera sig.

 

 

 

( hörde på radion om att föräldrar ville få operera sina små barn, när de ansåg sej veta om barnet ville vara av ett annat kön. Hemska tanke säger jag. Detta kan väl/säkert ändra sej hundra gånger om. Och är det verkligen så då kan det väl inte vara mer än rätt att barnet, personen i fråga får ta detta beslutet själv om sitt eget liv o kropp, när de är vuxna. )

 

Min tanke kom till mej då jag läste en insändare ang detta. Hur svårt det är för barn och ungdomar som inte riktigt vet var det hör hemma. Det stod att det var svårt tex i skolorna med toaletter och omklädningsrum. Dessa finns ju för kvinnor och för män. Jaha.. tänkte jag då, det går ju att lösa när det gäller toaletter väldigt enkelt. Ta bort skylten. Det räcker ju med toalett. Eller hur? Då kan vem som helst använda den utan att känna sej fel eller dum.

 

Men ang omklädningsrum så blir det ju lite svårare att lösa bara så där. Jag själv vill ju inte gå in och byta om på en simhall med både män o kvinnor till exempel. Eller vill jag det ;) Hehe.. Nä.

Men det förstås, det går ju att ha ett rum, fast med många bås typ.. så alla går in själv och stänger om sej. Då är vi ju där igen, ingen behöver känna sej dum eller fel.

 

Känslan jag fick när jag började tänka på detta var att vi ändå aldrig kan fixa så att allt blir "smärtfritt" för alla när det gäller sånt här. Det kommer alltid finnas stunder när det känns fel för vissa. Man kanske helt enkelt bara får acceptera det?

 

Jag tycker ändå att man föds, eller jag ska skriva de flesta föds, som pojke eller flicka. Sen får tiden utvisa resten. Ska vi börja ha olika saker för alla olika tycken så kommer vardagen bli ohållbar tycker jag. Då ska vi ha en toalett där endast mörkhyade människor får gå då oxå, som värsta rasismen. Och en för asiater, och en för svenskar kanske.. Och sen klarar någon inte alls av män i någon form. Jaha, då ska vi ha ett eget omklädningsrum för dem också. Nä usch och fy.

Ni förstår säkert hur jag menar.

 

Min önskan är ändå att alla bara får leva och må, som de vill utan att det skadar någon annan.

 

Hur känner du för sånt här?

 

Något sent kommer den, dagens tanke. 

 

Tanken handlar just om detta.. att jag i detta nu, borde sovit för länge sen. Trötthet. 

Jag kan ibland känna mej som en tjurig liten unge som inte alls vill gå och lägga sej. Jag menar då inte att jag juss gör så, tjurar på och ska vara upp länge. Nä, jag menar bara det att varför i hela friden går man inte och lägger sej när man är trött för? Varför går inte JAG och lägger mej när jag är trött?

 

Vet inte hur många kvällar på en vecka jag säger orden: ikväll ska jag lägga mej tidigt. Och blir det så - nej. 

Jag borde iaf klara av det nån kväll, typ lägga mej vid niotiden eller så. Ligga och läsa och må gott. Näedå.. 

 

Nu har jag suttit extra mycket vid datorn för att fixa med bilder, men det är ju inte så jämt. Ljust ute är det oxå så jag vill gärna sitta där ute på my lovely veranda och lösa korsord och bara vara. Vill sitta en stund i soffan om det är nåt bra på tv. Ikväll blev det Allsången vi såg. Carola är ju en helt otroligt duktig artist. Käkade rabarber o hallonpaj till. Mums de! 

 

Jamen ja.. min tanke var att gå o lägga mej direkt efter Allsången. Det var liksom min plan. Gick ju sådär med den. 

 

Men om jag nu ska ta detta till något vettigt plan, så lovar jag nu er fina läsare att jag SKA lägga mej i bra tid imorron. 

 

Min tanke idag handlar om språk.

 

Vårat språk. Svenskan.

Kan du det?

 

Visst tycker vi att det är ju skitlätt. Pratar och skriver man ju varje dag. Men hur var det nu då.. är det verkligen lätt?

Tänker på alla olika stavningar vi har för oss för olika ljud till exempel. Inte alltid så himla lätt, eller hur?

 

Ord som låter likadant men som ändå stavas helt olika. Vem kom på dessa knasigheter undrar jag.

Lite exempel:

Kjol

Kiosk

Tjugo

Kyss

Tjej

Tjena

 

Eller dessa:

Sjutton

Choklad

Sju

Chock

Skylt

Sjuda

 

Ja ni fattar ju. Men håll med om att det är knäppt. Tänk om vi hade endast en stavelse för detta ljud som alla dessa ord börjar på.

 

Efter att har språkat med en man från ett annat land härondagen, som för övrigt var väldigt duktig på språk, så började jag fundera extra mycket på just vårat språk o stavning.

 

Han tyckte det var svårt med svenskan då vi använder en och ett. En apelsin och ett äpple. Var är logiken i det.. Och väldigt många säger ju "ett apelsin" också, vilket jag tycker är helt fel. Jag tycker dock att "man hör" vad som är rätt. Sen tog han upp detta med våra meningar också, till exempel: -jag är på jobbet. (jag är ju inte uppepå taket på jobbet), -jag jobbar på restaurang. (jag jobbar inte på taket på restaurangen) -jag är på väg. (jag är inte på vägen..)

 

Mycket av detta låter ju helt korrekt för oss, men om man ska lära sej grammatiken i vårt språk så blir det inte så himla lätt direkt. Många ord ser ju helt likadana ut också, men betyder helt olika saker beroende på var de sägs eller skrivs. Tänker på banan, kort, sen.. dessa med fler är ju helt omöjliga att veta betydelsen av, om de inte sätts i meningar.

 

 

Och hörrni, detta med särskrivningar.. hugaligen. Där har vi många i vårat långa land som inte fixar stavningen.

En regel som jag läst som var himla bra var: om det hör ihop när vi pratar, så skriv ihop ordet. Tex. vattenslang, jättefint, rabarberpaj. Det är ju ord som sitter ihop när vi säger dem. Det är ju skillnad på tex. varmt vatten. Det sägs ju i två ord.

 

Ja.. så när vi nu ibland fnissar åt någon som kanske inte kan vårat språk så himla bra, så kanske vi istället ska tänka till.. Det är inte så himla lätt helt enkelt!

 

Tjing!

 

 

Tänker på rädsla.

 

När man var liten kunde frågan komma, -vad är du rädd för?

Svaret brukade bli, mörkret, natten, spöken..

 

 

Sen när man blev lite äldre så hette det, -jag är inte rädd för någonting!

Fast det var man ju.

 

Vad är du rädd för idag?

 

Det är ganska stort detta ord: rädsla. Men kan också vara något väldigt litet. Som en skalbagge..

Man kan ju känna rädsla på många olika sätt och väldigt många gånger även som vuxen. Men vi kanske benämner det på nåt annat sätt. Oro, osäkerhet, nytt... Jag kanske inte känner mej rädd om jag sak leda ett pass för första gången men en himla osäkerhet.

 

Osäkerheten bottnar ju i en rädsla. Men för vad egentligen?

Om jag tänker på just att leda ett pass första gången, så kryper känslan på mej av osäkerhet, att inte duga. Känslan av att alla ska tycka att man är dålig. Att man ska göra fel. Att ingen ska vilja komma tillbaka. Man är på ett väldigt utsatt ställe. Alla tittar på en. Man är utlämnad. Usch.. varför gör man det?

 

Man har ju också väldigt höga krav på sej själv. I alla fall jag känner så. Jag har de jag ser upp till. Sådana superproffs ni vet, som jobbar med träning på heltid. Proffs som tränar med andra proffs, utbildar sej konstant och till och med kan vara utvalda för att just de är så jädrans bra.

De jämför jag mej med.

 

 

Realistiskt? Nä.. skulle inte tro det.

Inte konstigt att man känner rädsla då.

 

Men ta detta med spindlar då. Är du rädd för dem? Vill du panikfly för att en gigantisk spindel höll på att attackera dej kanske.. ;-) Det är ju heller inte alls realistiskt men ändå blir massor av människor tokrädda.

Vi har väl kanske inte ens någon giftig spindel här i vårat land.. men ja, det är just känslan man har skapat alldeles själv, som sätter igång detta.

Det är ju faktiskt bara en liten spindel. Vad kan den göra?

 

 

Själv har jag en rädsla för skalbaggar. Typ alla utom de röda fina nyckelpigorna. Eller rädd är ju fel ord. Mera ett väldigt stort obehag. Klart spindlar inte är så skoj heller helt uppriktigt, men det är mera de stora tjocka som jag ogillar. De vanliga smala är ju bara rädda och springer iväg snabbt.

 

Men skalbaggar.. hu.. om de sätter sej på en så går det ju knappt att få bort dem. De kloar sej fast.. bläken va läskiga de är.. Ryser lite här nu.

 

Ibland undrar jag om vetter försvinner med högre statusar.

 

Jag menar, man är ju inte ensam om att sitta vid köksbordet och diskutera hur den ena och den andra politikern till exempel, verkar ha tappat vettet.

 

De kan bestämma och besluta saker som typ alla vanliga människor, vi på golvet, tycker är helt åt skogen. De kan höja sina löner - och tycka sej vara värda det oxå, utan att blinka. 

 

De kan göra stora fel på viktiga områden men det gör ju inget. En fet fallskärm tryggar dem i vilket fall.

 

Jag undrar när människan går från att vara 'en vanlig' till att bli 'en som totalt glömt vad vanlig är'. 

 

Det är möten hit och möten dit. Men vad kommer der ut av dem då? Ännu fler som håller varandra om ryggen.

 

Suck..

 

Hittade dessa båda artiklar i tidningen härom dagen och detta visar det jag skriver väldigt bra.

 

Först detta. En familj som har sitt liv här, sen flera år tillbaka, ska utvisas. Varför då? 

De har byggt upp sitt liv, har barn som blivit svenskar och de har jobb. Vad har de för hem att återvända till nu? Skulle de ha utvisats så skulle detta skett för flera år sedan. Självklart. Det anser ju de flesta av oss vanliga.

 

 

Nämen då klarar de sej igen, höjdarna som sitter på kunskap. De gör efter 'regelboken' kanske. Tittar inte på hur det ser ut här alls.

 

För gjorde de det så ser varje vettig människa att dessa rubbar man inte på igen. Deras liv o trygghet finns här. Det finns mer lämpliga att 'slänga ut' ur vårt land.

 

Sen detta. 

En sån där med kunskap igen, uttalar sej om att denne personen inte får bli fattigpensionär stackarn. 

Nä.. och det är tydligen helt i sin ordning instämmer fler 'kunniga' personer. 

 

 

Hur fan kan nån uttala sej så? 

Helt klart är att de inte har någon aning om vad fattig är.

Det är inte många i vårat land som vet det idag, vilket vi ska vara glada över.

Fattig är man inte om man inte kan köpa ny Iphone till sitt barn tex.

Och något vett finns då inte kvar, när de tycker pensionen är rimlig. Galet. 

 

Japp, tisdagstanken var det ja. 

Sammanfattning - vettet försvinner när lön/status i arbetet ökar. 

Min tisdagstanke kommer här väldigt sent.. 

 

Det har inte hunnits med tidigare helt enkelt. Och nu är jag toktrött men, tanken ska in :)

 

Vad tänker du om jag säger "gammal"? 

Kanske tänker du på en gammal ost som ligger o luktar pyton. Kanske en vacker bild på ett gammalt par sittandes på en parkbänk. Eller hur du själv känner dej ibland..

 

 

När blir man gammal då? Detta är min tanke. -När blir man gammal?

Man säger ju att tiden förändrats även på detta området. Är du 50 år nu så är du som en 40-åring, och är du 40 så kan du uppfattas som 30år gammal. Tycker du att detta stämmer? 

 

Jag tycker faktiskt det. Hm.. beror det på att jag själv tycker åldern springer iväg ;-) 

 

 

Nej men jo, jag tycker så. Det finns ju väldigt många som är 60år idag, som jag uppfattar som betydligt yngre. När vissa pratar om att de har endast några år kvar till pension så tycker jag det låter helt knasigt. 

 

 

Åt det andra hållet då.. Alltså, hur ungt kan man uppfattas som. 

 

Visst finns det en magisk gräns liksom. När man var liten och bara ville en sak - bli stor. Få göra som man ville, bestämma allt själv. Å va bra det skulle bli. Det var jätteviktigt att tala om att man var 7 1/2 år. Faktiskt inte bara 7.

Det är sällan man hör någon säga -Jag är 42 1/2 år gammal.

 

Bilder från Google.

 

Hur tycker en som är 18 år idag? När tycker 18åringen att någon blir gammal?

När tycker jag att någon blir gammal?

Önskar jag hade nåt bra svar... Är det när man känner sej gammal? Nä, då är ju jag väldigt gammal typ varje morron :) Är det när man får några krämpor i kroppen? Nä, det kan man ha när man är liten oxå av olika anledningar. Är det när man uppnår en viss ålder, typ 60? Hm.. 

 

Vissa tycker jag beter sej äldre än vad de är. Det kan bero på hur de klär sej till exempel. Eller att de själva på nåt sätt försöker tala om med sitt kroppsspråk att de är äldre. 

 

Jag tror nog att vi människor kanske inte känner oss så mycket äldre inombords, än vi gjorde när vi har kring 20. Bara lite klokare och mera van livets törnar. 

 

Vad tycker du om min tanke? Är du gammal? 

Sussa sött! 

 

Imorrn ska jag visa er lite renovering. Vi har ny matta inlagd nu. Hurra för det!