malinedlund

Tänk för många år sedan, 1994, den 8é december. Då hade jag inte någon aning om vad som skulle hända mej på natten som kommer nu, eller på dagen efter! Men lycklig är jag som fick vara med om det!
Det absolut bästa som hänt mej!

<3

Idag har jag jobbat på som vanligt på jobbet. Alltså haft fullt upp hela dagen lång. Kände redan i morse att nä, orkar egentligen inte.. men det är ju bara att bita ihop och sätta igång. Vi har haft så mycket nu en längre tid och det tar på krafterna minsann. Var bjuden på en home-party kväll och hur kul hade inte det varit att gå på. Träffa folk, surra lite strunt och kolla på fina saker som man kan drömma om. Men jag orkade bara inte. Hade ont i huvudet när jag kom hem, vilket gick över tack och lov. Sen kände jag bara att jag ville duscha och lägga mej typ. Inge kul. Ok att har fullt upp, men när jag inte har nån energi kvar hemma då är det bläken.

Hur som, har ätit, tittat på tv, städat på toaletten och duschat. Har donat lite med en dans som vi kanske lägger till tills på lördag. Får se hur det går. Det är inte en lång dans, utan bara en liten disco-snutt som skulle vara bra att få in. Men som sagt, vi får se. Vi hade fått beställt klänningar till oss iaf, himla skoj.
Så här ser de ut.


Detta är en bild tagen från : www.eksons.se

Visst är den snygg?! Hoppas bara vi kan ha dem..

Visst kollar ni oxå på Så mycket bättre på tv? Det är ett sånt härligt program tycker jag. Ett sånt där må-gott-i-hela-mej-program.  Där gör artister varandras låtar till sina egna. Och nu har jag snöat in på Septembers låt Mikrofonkåt. Det är Petters låt egentligen, men hon gör det bättre tycker jag. Så nu trycker jag på play här. Igen! =)

Ska strax lägga mej och fortsätta läsa boken om tsunamin i Thailand. Den är så hemsk och jag vet inte hur många kvällar jag har legat i sängen och tårarna bara har runnit. Men den är så bra, bara måste läsa.
Tänk vilken tragedi för så många människor. Så många som blir påverkade.

Resa dit på en underbar semester och sen kanske mista flera familjemedlemmar... huga. Ryser när jag tänker på det. Boken heter iaf: Annandagen. Den sista dagen... och är skriven av Marie Ernsth-Ohlsson.
Det är en mamma som skriver om sin familj. Hennes man och deras tre flickor. Bara två av flickorna reste med dem tillbaka till Sverige.

Hon beskriver så tydligt i boken hur de först inte alls kan förstå att något är på väg att bli väldigt farligt, när de ser att havet drar sej utåt. Och sen fortsätter beskrivningarna på hur hon kämpar i havet bland allt bråte som far omkring. Även maken ger sin berättelse om hur han fick kämpa långt ute i havet, då han drogs med ut igen av vågorna. Det går nästan inte att förstå det när man läser. Att nån enda kunde överleva detta.

En av hennes döttrar, Emelie, bloggar och här är en länk till hennes blogg. Där skriver hon just om att mamman har skrivit boken. Har ni inte redan läst den så tycker jag ni ska göra det! Hon är för övrigt en väldigt duktig fotograf.

http://emelieohlsson.blogg.se/2010/september/annandagen-den-sista-dagen.html



Sussa sött på er, nattinatt-kramen!