malinedlund

Tillbaka i lilla byn och en mc rikare!
I fredags styrde U färden på sin mc mot Göteborg, Kungälv. Allt gick bra förutom lite (läs:skyfall) regn då.. Jag klev på tåget vid 22 tiden för att lägga mej i liggvagnen och sova gott på färden. Känns lite trist att resa själv men det fick ju gå. Hade tagit med min bok ( som det aldrig blir tid att läsa känns det som ) och en pineapple cider att smutta på. För att fira liksom! Kan säga att det inte blev så mycke läsa av då jag fick sitta som en skruv där. Men cidern var god =)



Efter ett tag så tändes lampan i bädden bredvid mej... där ingen låg. Sen släcktes den. Och tändes igen.. Vad är detta för tåg egentligen.. Hm.. men tillslut så bestämde jag mej för att lampan var glapp och inget spöke var där.

Sov väl inte den bästa prinsessa sömnen precis men kände mej ändå utvilad när det var dags att kliva av tåget. Plockade med mitt ryggskydd och hjälmen och lilla väskan. Lite roligt faktiskt att resa ända till Göteborg och inte ha nån packning just. Aldrig gjort det tidigare. Klev av och ringde U. Han talade om vart jag skulle gå för att ta nästa tåg mot Kode. Jag gick dit och nä.. inget tåg skulle gå den tiden mot just Kode. Hm.. sprang där som en yr höna och till slut så hittade jag rätt.

Väl inne i tåget så skulle man ju fixa biljett... Alltså detta krångliga system bara MÅSTE ju ändras. Alla som klev på blev ståendes där innanför dörrarna och funderade. Tågvärden gjorde ett superjobb även fast hon lät som en bandspelare :) när hon gång på gång upprepade hur man skulle göra. Ingen förstod ju. Jag gick och satte mej. När jag skulle av om bara nån minut så kom hon fram till mej och hjälpte mej med att fixa biljetten via sms. Hur fan ska man veta vilken zon man åker i och varför betala längre sträcka än den man åker, och hur lätt är det för folk att först krångla med stämplingar och tryckningar när man stiger på tåget, för att sen måste knappa in och dona igen när man kliver av? Väldigt snurrigt system tycker jag, och resten av folket på tåget, vilket i övrigt var Göteborgare. ( man kan ju lätt tro att det bara är utbölingar som jag som inte fattar ) 

Kom fram till Kode, blev hämtad av U och hans kusins fru Carina. Himla trevligt att se dem igen! Det blåste storm men solen tittade fram iaf. Väl hemma hos dem så fick jag äntligen se min fina Yamaha Virago 750! Min! Kändes i magen när jag såg den! :) Fick såna där hur-i-hela-friden-ska-jag-kunna-fixa-att-köra-den-hela-vägen-hem-känslor. Kusin Micke och U hade tvättat av den och putsat lite på den och jag tyckte bara den var så fin. Satte mej på den och ja, liten lätt och smidig är omdömet! Härligt! Tjusig va?!



Vi åt och myste på dagen, gick runt och kollade kring deras fina hus och vill fixa till bastu och tunna i stugan ännu mera nu, när jag såg deras. Så himla mysigt med sånt. Väldigt mysigt område de bodde i oxå.
Efter mycke om och men.. bland annat hårblås på Uffes jobb mobil.. så bylsade vi på oss kläderna för en färd till Lidköping. Pirrigt när jag skulle köra första biten, innan man har vant sej med växlar och sånt. Som när man sätter sej i en ny bil ungefär. Men det gick och kändes bra. Stannade till och tankade och bara njöt av känslan att åka hoj!



Men sen... vi såg hur molnen hopade sej och rätt som det var så var regnet ifatt oss. Fy fasiken va trist. Men va gör man, det var bara att köra på. Väl framme i Lidköping stannade vi för att få vägbeskrivning till Robin och Helena. Vi trodde vi förstod och körde än hit än dit, men nä. Kom inte rätt. Till slut stannade vi vid en pizzeria, där vi skulle svängt av, och skulle just ringa Robin igen. Då ser vi en "dåre" på en fyrhjuling komma i hög fart mot oss, och haha.. det var Robin! Han hade förstått att vi hade missuppfattat varandra. Vi stod vid en helt annan pizzeria än han trodde. =) Så kan det blir.



Underbart att få komma hem till dem igen, och även denna gången så fick vi börja med att klä av oss alla blöta kläder och hänga upp dem överallt på tork. ( en gång för länge sen när vi var ute hela familjen och tältsemestrade, vilket slutade med kaos spöregn och att alla var less, då passade vi på att hälsa på Robin och Helena. Hela deras trädgård var full med upphängda tält och dynor från oss. Men trots allt blev det en bra semester! )

Insåg oxå igen, att en sån där skotork borde man ju ha hemma. Hur bra som helst! Fattar inte att vi inte haft det när kidsen var små. Hur gjorde vi då med alla blöta skor..

Roligt var det att träffa dem igen. Och storasyster hade blivit hela 5 år, söta lilla flickan. Och en av trillingarna fick vi träffa iaf, de handra två hade de lånat ut till mormor och morfar. Lite synd tyckte vi, men å andra sidan så ser de ju likadana ut =) Full fart var det på de små och så roligt när de vill visa runt överallt och alla sina saker och så. Gulliga lilla Klara skulle visa storasyster Cornelisas fina säng med små skåp på: där kan man han kläder, och där har hon kläder och där kan man gömma sej och där finns oxå kläder och saker. Hihi...

Vi satt uppe rätt länge och bara surrade och myste. Barnen lekte och satt hos oss om vartannat. Härligt.
På söndag morgon sken solen när vi tittade ut och jag blev så glad att vi äntligen skulle slippa regnet. Men ack va jag bedrog mej. Vi for iväg där efter lunch och när vi kom till Vansbro så började det igen. Suck. Alltså det är ingen hit att åka hoj i regn, sa det tidigare va? Bläken!

Jag & Helena.





Vi stannade och åt gott innan Mora. Redan då var vi frusna. Ringde hem till Emmi och bad henne sätta igång bastun så det skulle vara varm när vi kom hem. Sen körde vi mot... .... .... vidare i regnet. Stannade på en mack och frågade om det fanns regnställ att köpa, men icke. U hade sitt på sej men jag hade bara regnhandskar över handskarna. Ja ja, det fick gå. Men när jag kände att vattnet började sippra in i nacken då jämarns var jag inte så glad längre. Hu va jag frös och kände man eländig. Och i skorna kändes det som om jag hade nån deciliter i varje. Usch.


Kan säga att när vi såg skylten med Östavall och Ånge så jublade jag högt för mej själv i min hjälm! ( och ändå så var det ca 7 mil kvar hem.

Väl hemma så slet vi av oss alla äckligt blöta kalla kläder och på med varma. Sen upp och hämta min bil i Ånge och sen.....in i bastun!! Ååhh.. va skönt säger jag bara! Guld värt att ha den. Höll på att somna där när jag kände att jag äntligen tinade upp.

Emmi hade kompis hemma och de gjorde sej i ordning där på sena kvällen för att fara upp till Ånge och våldgästa kompisar =)
Sommarlov, vilken härlig tid!