malinedlund

Många tankar nu.. När är man en sträng förälder? Vad tycker du är strängt?
 
Jag tror faktiskt idag att de vi vuxna kallar "stränga föräldrar", är de som har lagomt mycket krav på sina kids. Jag menar, hur många vet man inte som tjatar och tjatar om saker, och sen tillslut fixar dem själva. Och ja vad lärde sej kidsen då? Jo att det spelar ju ingen roll om de skiter i det, päronen fixar ändå.

Finns ju hur många exempel som helst på detta. Just nu tänker jag på städa toan, (och då menar jag ju så klart handfat, toan, spegel etc.) Starta tvättmaskinen, diskmaskinen, och plocka ur den när det är klart. Torka av bordet. Slänga tuggummin, och inte lägga dem på bordet (där de fastnar) Allmänt plocka ihop bara.

Ja som sagt det finns massor. Men idag känns det som att det ska behövas först ett: nu ska du... Och sen när "stackars" har gjort vad de ska så ska man stå där med ett: men ååå.. va duktigt. 
Ja, kanske de första gångerna när de är små, så klart. Men sen.. 
Glad blir man när man får hjälp! Men man vill ju att det ska kunna kännas liiite självklart för dem oxå att göra nåt.  

Vem säger åå.. va duktigt till mej när jag skurat toan och fixat undan prylar och skit så man faktiskt har tallrikar att sätta fram på ett bord som man ser efter att prylarna är bortplockade? Ingen. Det blir knappt: tack för maten längre. 

Vems är felet då?  

Föräldrarna, så klart! Inget annat att skylla på. Kidsens uppgift är ju att vara slö, slapp och bara strunta i allt. Hahaha.. Ligga i soffan och undra vad/när middagen står på bordet. Varför inte just de byxorna är tvättade NU. Klaga att det är dammigt på nåt, utan att ens skänka en liiiten tanke på: dammsugaren.

Ja det är ju så det oftast är. Faktiskt.
Jag har länge, ska gudarna veta, velat få till nån slags ordning ang allt sånt här. Men det har som inte lyckats. Men kämpar ändå för att det ska ske. Min tanke och tycke är att kidsen faktiskt mår bättre om de får hjälpa till, känna ansvar/delaktighet. Man har då annat att göra än att bara ligga i soffan och slöa. Och man har nog inte lika lätt att stöka till om man vet att man själv ska plocka upp sen.

Jag är helt övertygad om att kids tycker att fy fan va jobbigt och varför ska jag... etc. Men om de nån endaste gång kunde få lite vuxnare tänk och fundera på allt som görs i ett hem, utan deras hjälp, så kanske de förstår att det vore tusen gånger lättare, för alla, om man hjälptes åt med sysslor.

Japp nu tycker många att det är "strängt" och säkert kommer många yngre inte alls förstå detta, förrän de själva sitter där med en familj nån gång i framtiden. Då minsann kommer poletten trilla ner.

Tänker bara på när kille möter tjej. Flyttar ihop för fösta gången. Vill ni tjejer då ta reda på all skit själva? Vill ni göra rent i (och utanför, de har ju svårt att styra ibland bevisligen) toan efter er kille. Torka rent intorkad spott/tandkräm i handfatet? Alltid tvätta, stryka, handla, laga mat själva? 
Nä, skulle inte tro det.
Därför är det bättre om NI killar/tjejer får lära er sånt hemma. Och självklart är det lika om det är killen som måste fixa allt om tjejer inte har koll på nåt.

Samspel och hjälpsamhet, a och o liksom.

Och de flesta föräldrar kan nog skriva under på att det är underbart att komma hem, och disken är urplockad, bordet dukat och det känns allmänt undanstädat och fint hemma. Istället för att måsta börja med att röja överallt för att ens komma in.

Gud va jag har "kräkts" ut mej nu. Men ja, står för mina ord.
Så ett råd nu då. Ni som är lite yngre, gör nåt för era föräldrar imorgon. Nåt som ni inte vanligtvis gör. Kanske kliva upp i bra tid, fixa fram frukost till familjen. Eller släng in en tvätt. Bara nåt som jag VET kommer göra era föräldrar glada och stolta över er. Småsaker som gör att alla bidrar med nåt.

Och ni äldre, föräldrar allså. Säger ni nån gång i morron tex: men ställ in tallriken efter dej. Så LÅT DEN STÅ sen, och påpeka senare att den inte plockat undan sej själv.

Å va lyckliga vi ska bli sen tillsammans! Hahahaha.... !!

Måste väl tillägga oxå nu att detta inte endast är sånt som händer här i familjen. Utan detta är ju sånt som vi föräldrar snackar om dagligen, nästan iaf. Och jag som alla andra blir jätteglad när nåt utöver det vanliga är gjort här hemma! Helst utan att man bett om det.. :)

Nämen nu orkar jag inge mera, tror jag.
Undrar om nån orkade läsa allt detta? Skriv gärna en kommentar isf, kul med andras tankar!
Kramen!