malinedlund

Nu är det kvällen och jag har fått julledigt, skönt de!

Vill berätta vad som gjorde mej ledsen. Det var så att mamma och pappa fick ta bort sin älskade hund Cirro. Han har varit fullt frisk och verkligen en toppenhund på alla sätt o vis. Så hade pappa varit ute med honom i skogen på promenad. De kom in och efter ett tag så bara for hans bakben isär. Han kunde inte stödja på dem alls. Blev helt lam baktill. Kan bara tänka mej hur hemskt det måste ha varit för mamma o pappa att se honom så där.

Pappa o deras vän Ronny for tillsammans med honom till veterinären där det blev undersökningar på allt möjligt. De tog röntgen på honom och det visade sej att han hade pålagringar på ryggkotorna och det var det som nu hade tryckt sej in mot ryggmärgen och gjort honom lam.

Det är så himla hemskt tycker jag. Jag vet att det finns människor som inte alls bryr sej om djur det minsta. Inte alls har minsta förståelse eller empati för sånt här. Men ärligt talat så... skiter jag fullständigt i dem. Nåt måste fattas i deras hjärnor, så är det bara.

Skönare är det när man berättar för människor som förstår direkt vad man går igenom, vad man känner. Som själva har känslor. Tack för att ni finns!

Efter röntgen så pratades det om operation. Cirro var åtta år. Mamma o pappa är inte unga längre. Han skulle måsta ha rehabiliterats väldigt länge, inte kunnat kissa o bajsa som vanligt och det kändes inte som en väg ut ur detta. Så han fick somna in.

Nu rinner tårarna här igen. Fy faan va jag hatar sånt här. Det är absolut det värsta med att ha djur. Men det är ju så att vi inte skaffat dem för att de ska behöva lida, och jag är såå glad att Cirro fått vara frisk och kry hela sitt liv. Vackra fina vovve. Orättvisa liv.



Vila i frid finaste Cirro! Vi älskar dej!