12/5: Skrika-sej-till-sömns-metoden.

Alltså vi människor är ju knepiga. Och lättpåverkade. Eller hur? Funderar på detta med hur vi gör med våra små bebisar. Alla nya rön som kommer hela tiden och allt som vi bara tror vi måste följa slaviskt. Ena veckan testa si och andra så. Och vipps så hänger vi på, bara för att "det stod så nånstans" eller för att hon/han sagt så.

Men varför gör vi detta?
Varför känner vi inte själva vad som är det bästa för "mej och barnet"?

Tänk när vi i min ålder var små. Då hette det att barnet måste äta var fjärde timme ungefär. Jaha. Slaviskt skulle alla mammor följa detta. Även när deras bröst höll på att svämma över av mjölk och när barnen skrek sej hesa av hunger, så nää.. det har bara gått två timmar sen du åt så du får gott vänta.

Galet, eller hur?

Eller när bäbisen sover lugnt och gott, då slog klockan "fyra-timmar-sen-sist-du-ammades" så då skulle bebben väckas upp i all hast för att äta. Hm.. logistkt? Nä, tycker inte det.

Eller så var det "någon" som bestämt att bebben skulle endast ligga på magen och sova. Även om barnet själv inte alls ville det så skulle det skyndas dit och vända på dem. Hm.. igen.

Eller detta med maten. Vi kvinnor får mjölk i brösten av en anleding. Jo självklart för att det är det bästa för barnet. Att nån ens säger nåt annat är ju löjligt. Skulle vår kropp producera något som inte vore bäst?  (i vissa länder har det gått så långt att mammorna har påverkats så av reklam så de stackarna tror att ersättningen är bättre. Och ja, jag vet att det i vissa länder är så att mammor får för lite näring i sej så det är bra med ersättning till barnen. Men att strunta att amma oxå, tokigt)

Och även fast många kan amma sitt barn i ett helt år så skrockar många och tycker att oj oj oj, är ditt barn tre månader, jamen då MÅSTE du börja med smakportioner till bebben. För hur ska det annars gå? Det kommer bli så att barnet inte lär sej äta annars... Hm.. troligt? .

Självklart finns det mammor som nu inte får tillräckligt med mjölk och då är det fantastiskt att vi har den ersättning som finns idag. Inget snack om det.   

För ett tag sedan tyckte jag det var hysteriskt detta med att "barnen måste lära sej att sova i egen säng". Det poppade upp en efter en metod, och alla i stort sett, gick ut på att barnet skulle skrika sej till sömns.
Kan det vara vettigt det, undrar jag?

Joodå, sa många. Det behöver bara gå fem dagar så har barnet lärt sej att det är tryggt att somna själv, att sängen är en bra plats att vistas på. Ensam.

Jag känner när jag skriver detta hur upprörd jag blir. Tycker inte detta är klokt. Vet att det finns vissa mammor och pappor som nu tycker att: jamen för våran del så gick det jättebra. Efter baaara fyra skriknätter så kan bebben sova gott i sin egen säng... Inte-alls-tänka-på-sitt-barn-metoden, skulle jag döpa detta till.

För om vi vänder på det hela så här:
Bebisen skriker ju, för att det är det enda den kan göra. I alla lägen. Vad det än är. Och våran uppgift är att se till att barnet får trygghet. Att de kan lita på att det finns nån som ta hand om dem, hjälper dem när de ropar (vilket innebär-skriker) på nån. De har känt sin mamma hela tiden i magen. Närheten.

Att sen då komma ut, inte vilja somna ensam, skrika för att "någon" ska höra och hjälpa en, och mötas av... vadå? Jo...ingenting. Kan det vara rätt?

Jag är övertygad om att ALLA barn lär sej sova i egen säng, även om de sover vid sina föräldrar några månader/år av sitt liv.
Jag är övertygad om att ALLA barn lär sej smaka olika maträtter och verkligen äta mat, även om de inte får prova mat före 1-års ålder till exempel.

Läs gärna de två meningarna igen och tänk sen på det som står ovanför. Visst blir det knasigt om man tänker på det så här? Att vi kvinnor och män låter oss invaggas i massa konstigheter, istället för att känna av vad barnet vill. Och vad som passar oss bäst.

Jag kan då inte tro att någon tycker det är mysigt och trevligt att låta sitt barn skrika halsen av sej på kvällen när det är läggdags. Istället för att ta det som det är, vara med bebben den lilla stund i livet som det faktiskt är, och låta honom/henne somna lugnt och tryggt i famnen eller bredvid någon tex.

Jag kan inte heller tro att någon mamma vill vägra sitt barn mat, när det skriker och både barnets och mammans kropp talar om att det är matdags. Och det är ju så att ena stunden behöver barnet mera mat, oftare. Och sen i nästa period så kan de sova hela natten utan att äta.

Jag kan inte heller tro att någon faktiskt tror på att om jag låter mitt lilla barn sova i min säng så kommer barnet göra det även när det är 16 år. Eller tror nån det?

Det är ju faktiskt så att medans vi människor testar och provar, hoppar hit och dit mellan dessa olika teorier hela tiden, så ligger bebben där inne i magen och har det som de alltid har det där inne. Inte är det så att i januari då känner barnet att: jag måste alltid ligga på magen, det är bäst för mej. Och så kommer februari: jag får bara ammas i fyra månader för annars lär jag mej aldrig äta mat. Och ja sen kommer ju mars och barn som föds då måste alltid sova på rygg för det är bäst nu.

Näe, så är det inte. De är ju likadana där inne och kommer ut som små människor som är olika direkt där o då de ploppar ut. En vill sova magen. En vill alltid somna på sin mammas axel de första tre månaderna kanske, för att sen de två nästa vilja somna helt själv. En äter allt och gapar så fort det ska testas nåt nytt. En annan bara spottar och vill inte alls. Så här är det ju. Eller hur? Alla är vi olika.

Och det sägs hela tiden av oss föräldrar: åh.. det går så fort. Tiden bara springer iväg. Jag önskar jag kunde stoppa den nu. Ja det är ju så det känns. Men ändå.. vill vi inte ta tillvara på tiden. Varför inte sussa med vårat barn där på kvällarna, amma dem så länge som känns bra eller tills barnet säger stopp. Läsa sagor, mysa. Ta tillvara på den tiden. Sova själva får vi göra i många år sedan. Lovar
 
Eller tycker vi det är viktigare att sitta i soffan med varandra? Eller göra annat, för oss själva? Den berömda egentiden.

Barnet ska helst sova själv. Helst redan första natten. För å va skönt det är att ha sängen för sej själv....eller?

Ja, det går ju att skriva om detta i en evighet, och det har jag nästan gjort nu. Men om du lyckats och orkat läsa igenom detta så får du gärna berätta om hur du tycker.

Jag minns att jag tyckte att det var skitjobbigt vissa kvällar när min lilla dotter inte alls ville somna utan att ligga mot mig. Och visst kändes det, och jag tänkte tanken att: jaha, jag kommer aldrig kunna sitta o kolla på tv och vara bara jag, utan jag ska alltid lägga mej samtidigt med henne. Visst, det fanns såna stunder. Det gör det för alla. Men med facit i hand så vet man ju att det är inte för alltid. Det går över. Och så var det då oxå. Jag la mej med henne, somnade med henne. Går ju inte att hålla sej vaken då på kvällen. Men ja, det funkade det oxå. Men ett är säkert, det hade INTE funkat för mej och hennes pappa att låta henne ligga där i sängen och skrika sej till sömns. Icke. Och det är bara en väldigt kort liten tid i det lilla barnets liv.

Så jag säger bara: passa på att njuuuta av tiden. Och finn er egen väg, er egen metod som fungerar i er familj.
Då mår alla bäst!
Ting!

Kommentarer
Postat av: ZOOFIE (SVERIGES STÖRSTA MUSIKBLOGG!)

Fredag den 13onde.. Bäst att passa sig för Jason idag, eller hur?!

2011-05-13 @ 15:46:12
URL: http://zoofie.devote.se
Postat av: Amanda

Himla bra inlägg :) Intressant!



Appen är grym, prova den! :D Massor inspiration för att svettas ordentligt och ta träningen till nya nivåer :)

2011-05-13 @ 21:42:29
URL: http://mycketamanda.blogg.se/
Postat av: Matilda; mamma till Elna

Jag håller helt med dig i ditt inlägg ovan, BRA skrivit!



sv; Men visst är det så? Det ska daltas lite mer med flickor`? jag vill inte att min flicka ska växa upp och tro att hon sitter på en tron och är en prinsessa.=) (sen att hon är min lilla prinsessa, det är en annan sak;) )

2011-05-17 @ 09:10:17
URL: http://matildamayandersson.blogg.se/
Postat av: sarah

Bra skrivet och jag håller verkligen med dig, brukar ofta diskutera med mina vänner just det här med "metoder" på sina bebisar som är en sådan inne grej att jag till och med såg på en gravid blogg att hon fått frågan "vilken metod tänker ni använda er av på eran bebis"?? bebisen är inte ens född och det planeras redan.



Ibland blir jag stressad av allt som står och man undrar om man gör rätt, men precis som du skriver kommer ALLA barn lära sig sova själv i egen säng och allt annat så jag kör på känsla.

Att låta en bebis skrika sig till sömns är bland det värsta jag vet, jag skulle gå sönder och samman om jag skulle behöva lyssna på min bebis som skriker när jag kan vara där och låta han somna på ett mysigt sätt.

2011-05-18 @ 10:53:04
URL: http://powertrip.blogg.se/
Postat av: Ricki Ticki

Hej! Jätte bra skrivet alltihopa! Precis vad jag tänker i mitt lilla huvud! varför kan man Inte låta sin lilla gullunge somna i sin famn för att sen lägga över henne i sin säng... Det är ju bara så himla mysigt! Då vet man att hon känt att hon somnat tryggt och att mamma o pappa älskar henne! Skrika sig själv till sömns!!?? Det är barbariskt i mina öron!



//Mamma Riikka & Dotter Bianca



2011-05-18 @ 11:32:31
URL: http://rickitickis.blogg.se/riikkas
Postat av: Madd1sh

Så sant det du skriver!

2011-05-18 @ 11:51:52
URL: http://attlevatillsammans.blogg.se/
Postat av: Nettan

Hej, mkt bra inlägg, jag håller med dig!

Läste häromdagen att ett fik i en stad nära mig förbjöd mammor att amma sina barn där, då fick de gå ut (??) Undrar om de förbjöd barn med ersättning i flaska att äta där inne med?? För det är ju precis samma sak, de äter, de får näring. Löjligt att tycka det är "stötande" att se en mamma ge sitt barn mat.

Ha en fin dag :)

2011-05-18 @ 11:54:25
URL: http://mznettan.blogg.se/
Postat av: Celie

Hej, vilket bra inlägg!



Jag har en son på 2,5 månader och det är underbart!



Håller fullt med dig, för mycket snack om VAD man ska göra med sin bebis och inte. Min son är mitt första barn och jag och hans pappa känner honom bäst.



Så fort vi kom hem från BB började vi vänja honom vid att sova själv, jag led mer än honom. Han sov jättebra redan från början i sängen, men visst ville han först somna brevid mig och gärna vid bröstet och det fick han.



Nu lägger vi honom i sin spjälsäng och han somnar oftast inom 5 minuter, vi går alltid ut ur rummet när vi lagt honom (han sover fortfarande i vårat sovrum). På nätterna när han ammats så är jag för lat att lägga tillbaka honom i sin säng, så han får sova brevid mig. Jag lovar, han lider verkligen inte och detta ställer inte alls till det när han ska läggas ensam på kvällarna.



Jag kommer inte heller stressa med matpuréer, mat kommer han få äta hela sitt liv och sålänge jag kan och han vill amma, så kommer han få göra det.



Man måste ibland lyssna till sig själv och sitt barn och inte alltid lyssna på bvc och alla rön om vad som är rätt och fel.



Ha en bra dag.

2011-05-18 @ 13:13:49
URL: http://trolletc.blogg.se/
Postat av: ˙·٠•●♥ Ida & Jouline ♥●•٠·˙

Hejsan. Kom in på din blogg via en annans =)

Gillar detta inlägget skarpt.

Kram

2011-05-30 @ 13:02:51
URL: http://alexandraida.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0