10/9: Björnhona med två ungar

Va skoj det är med kommentarer! Hihi.. Fick en alldeles finfin en idag ;)

Sitter med lite tunga ögonlock här nu och ska alldeles strax låta kroppen sova gott. Suttit och tittat på en film nere med Em och Ta. En som handlade om bröllop och vänskap. En sån där fin tjejig film. U har lagt sej. Så klart när han ska jaga imorrn igen.

Måste ju berätta om ett sms jag fick av honom.
-Det gick nyss förbi en björnhona med två ungar här vid mej.
-Å.. va spännande! Var de nära, tog du nån bild på dem? Du sköt väl inte..
Hallå... hallå... inget svar.
Gissa om jag blev lite skakis då. Jag menar, en björn med ungar kan ju vara, ja vad säger man, inte så förtjust i människor. Men sen fick jag sms igen. Dålig mottagning i skogen. Lycklig jag!

Men vilken grej alltså. Han hade suttit alldeles vid en väg och rätt som det var så dök honan upp där med ungarna i släptåg. Hon vankade bara lugnt fram. Mot honom. Hon hade vinden i ryggen oxå så hon hade ingen aning om U. Efter en stund så tyckte U att björnen borde se honom. Bäst så. Han ställde sej upp men hon märkte ingenting. Då viftade han med armarna och genast lyfte björnen på huvudet och tittade honom. Björnen var då ca 25 meter ifrån U. Tre snabba grymtningar från björnen och sen stack hon in i skogen i ett huj. Och björnungarna stack åt varsitt håll i full fart. Efter några sekunder kom ena ungen över vägen igen, för att skynda sej till mamman.

Vilken upplevelse säger jag bara! Häftigt! Skulle oxå gärna vilja se björnar så där ute i naturen. Men det ska så klart vara på ett säkert ställe. Jag skulle inte vilja bli ställd öga mot öga mot någon när jag är ute och plockar bär eller nåt. Men så där på lagomt avstånd. Bara få se dem, känna känslan. De är så fina!

Sovdags nu här. Nattinatt på er!



Hörs imorrn!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0