16/2-16: Tisdagstanken mobil

Har du nåt som tar upp väldigt mycket av din tid?
Alltså nån pryl.
 
Jag tror nog de flesta kan säga en sak iaf här, och det är mobiltelefonen.
 
Jag tänker på hur den har blivit "ett" med oss nu på nåt vis. Jag känner själv att jag absolut inte vill glömma mobilen hemma på morronen, eller för all del, glömma den på jobbet när jag far hem igen. Hemska tanke.
Nu är inte jag den som är superviktig och får samtal hela dagarna så jag MÅSTE ha den. Men.. tänk OM nån vill mej nåt.
 
Sen är det ju inte så att det är just samtal som är viktigast med den, eller hur? Men har ju typ hela världen i den. Internet. Jag säger då bara det - vad gjorde vi innan internet uppfanns?
 
Men hur använder vi den då? Och hur bör vi använda den?
 
Här går meningarna verkligen isär, och en del beror nog på vilken ålder vi är i gissar jag. Iaf när jag hör och pratar med de som är "äldre", vad nu det är ;-) Men jag menar att de anser tex att sitter du på ett möte så är mobilen av. Kör du bil så låter du bli mobilen. Kanske till och med, är du på jobbet, så låter du bli mobilen, och endast använder den på din rast.
 
Sen finns det andra som tycker att "mobilen o jag är ett, och jag måste alltid, var eviga sekund, vara anträffbar" så jag svarar och kikar på den när JAG vill.
 
Hur tycker du?
 
Men kan ju vända på det lite. Om jag tycker att jag måste svara i mobilen under ett möte tex, stannar jag då upp ett danspass som jag leder, för att svara då också? Nä, det hoppas jag verkligen inte.
Men är det inte lika viktigt den stunden då? Hm.. Vems tid är viktigast?
 
Jag tror att vi själva inte tänker oss för längre när det gäller användandet. Vi bara gör. Går jag till mej själv så kan jag tex ta fram Facebook och scrolla runt lite bara för att få nån sorts minipaus från nåt. Tror inte jag är ensam.
 
Tänker på media också. Lyssnar man på radion så blir man uppmanad mer än en gång att "just nu kan du klicka in där och där, för att se det ena eller det andra". Men..vi sitter ju på jobbet. Hur var det nu - får man vara där på nätet under arbetstid?
 
Nu är det ju så att många företag finns på nätet, och behöver finnas på nätet. Jag tycker det är bra. Ett sätt att vara nära kunder tex. Kan ju gälla allt från resor, kläder, el eller vad som helst. Letar du information så går du ut på nätet idag, och nån måste ju finnas där för dej då. Alltså finns vi där på arbetstid.
 
Det jobbiga blir nog när vi som jag skev, tycker att "vår" tid är viktigare än någon annans. När vi anser att ingen tid på dygnet är vi oanträffbar. Alla ska kunna nå oss direkt. 
 
Tänker på när man var liten. Man sa till sina föräldrar: jag går ut ja, och slog igen ytterdörren. De undrade så klart vart man skulle, och antingen fanns nån kompis namn, eller så svarade man bara, ut, helt enkelt. Man fick veta att man skulle vara hemma vid nån viss tid för mat eller för att hoppa i säng. 
 
Det skulle vara nu det... 
 
Tänk att släppa iväg kids ut i den stora världen idag, ut på en cykeltur, eller vad som helst, utan att kunna nån dem på mobilen. Nja.. det vill nog inte så många föräldrar. Nu vill vi ha koll. Helst hela tiden, eller hur? :-) När de går på morronen, när de kommer hem och i många fall flera gånger under dagen oxå. Men varför egentligen? 
 
Sen använder vi ju mobilen till att betala våra räkningar, beställa resor och boka biljetter och sånt med. För att inte tala om kameran. Vilken grej va?! Alltid med sej. Jag älskar att alltid kunna fota direkt jag ser nåt, och att då ha en liten smidig mobil med sej det är ju toppen. Och tänk på alla så kallade selfies som tas typ jämt nu. Vissa har riktigt fastnat i detta, ung som gammal. Och hur i hela friden skulle de klara sej om de inte haft mobilen då. Hm..
 
Är det bra då, att fota hela tiden och lägga upp bilder på allt och inget? Och sej själv. Hur mycket ändras man på nån timme liksom. Eller hur många måltider kan man behöva se någon annan ha på tallriken? 
Haha.. låter ju inte klokt när man verkligen tänker på det. 
 
Men det är skoj oxå. Det är bara så! Nutid! :-)
Och japp, jag gör det oxå. 
 
Men att vara så uppkopplad hela tiden kanske inte är så bra ändå. Jag tror faktiskt inte det. Tänker ofta på att man  faktiskt skulle ta sen en internetfri dag i veckan nån gång ibland. (ni märkte ju nu att jag inte skrev typ, två dagar varje vecka.. skulle man klara det..) Nä, skämt å sido, men jag tror det skulle vara himla bra. Att bara släppa mobilen helt en hel dag. Inte koppla upp sej alls. Inte använda kameran heller alltså. Inte tro att vi "måste" vara där, eller göra det ena eller det andra. 
Vi kanske skulle ta och göra ett test tillsammans?! 
 
Läste nyligen en blogg där en mamma retade sej på meningar som: myser med min gullunge, och så ser man en bild på en mamma i ena hörnan på soffan och ett barn med en platta i handen i den andra. De är ju inte tillsammans och myser då direkt. Och sen skrev hon om barn som får somna med plattan på kvällarna. Huga.. det gillar inte jag heller. Iaf inte om det sker som en vana. Tycker ligga och läsa en bok tillsammans låter betydligt bättre. Det är tid tillsammans det tycker jag iaf. Och säkerligen kopplar barnet av betydligt bättre av att höra förälderns röst, än av blippande på en mobil eller en platta.
 
En himla bra manick är den/det iaf! Mobilen. Internet. Skulle inte vilja vara utan dem!
En fantastisk uppfinning, och som allt annat så finns det både plus o minus här med. 
 
Japp, det var veckans tisdagstanke det! Varför inte tänka lite extra i morron på hur mycket du kikar på mobilen och är ute på nätet och scrollar runt. :-) Det tänker jag göra! 

Kommentarer
Postat av: Cassandra Haraldsson

Intressant läsning :)

Svar: Tack! :)Blev lite långt...
Malin Edlund

2016-02-17 @ 18:48:28
URL: http://sensor.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0