22/3-16: Tisdagstanken

Ja.. vilken tisdag detta blev.
 
Det kan väl inte ha undgått någon den terrorattack som Bryssel har råkat ut för. Det blir naturligtvis min tanke för dagen. 
 
Jag hörde om detta i morse och läste och såg bilder på Aftonbladet. Jag blev alldeles kall. Rädd. Man vill inte att sånt här ska hända. Inte någonstans i världen. Inte att nån endaste människa ska behöva uppleva det. 
 
Jag blir tokig när jag tänker på att sånt här KAN hända. Jag vet att det inte går att skydda oss alla hela tiden. Jag vet att vi inte kan stänga ute grupper av människor som vill oss andra illa. Det går tyvärr inte. Men även om vi säkert alla kan känna av just rädslan, så får vi försöka tänka större. Vi måste kunna leva ett så fritt liv som vi vill och har rätt till.
 
Finns så många ord och tankar nu som känns väldigt jobbiga. Blir så ledsen av allt detta. Rädd.
 
 
 
 
Vart kommer något hända nästa gång? För det blir säkert en "nästa gång" tyvärr. 
Jag skänker en tanke till vår lilla jord ikväll. 
 
 
 
 
 
Kram på er alla fina människor. Kärlek till er! 
 

15/3-16: Tisdagstanken musik

Tisdag. En tisdag som innehåller smärta för rmin del. 
Är så jädra less och trött på detta nu. Det onda mellan mina skulderblad. Skrot. 
 
Men nu ska det handla om dagens tanke, och den handlar om musik!
 
 
 
Visst är just musik något som kan få oss människor in i många olika sinnesstämningar. Det är så skönt med musik, både när man är tipp topp-glad och när man är ledsen. Sen kan man ju bli galen oxå om man måste lyssna på nån  låt man tycker är dålig. Och tänk va långa alla såna låtar är.. haha.. 
 
Vad gillar du mest för musik? Är det lugna godingar, dansband eller kanske schlager.. nu i dessa tider :-)
 
Jag måste nog kalla mej för "allätare" när det kommer till musiksmak. Är glad för det. Lättare liksom. Men visst finns det viss musik jag får nippran av att höra. Men det mesta går ändå. Tänk viss sorts jazz.. det kan i mina öron låta som om alla försöker stämma sina instrument samtidgt. Hugaligen va hemskt. Sen annan jazz blir jag bara så sjukt danssugen av. Härligt! 
 
 
 
Jag har alltid varit så att jag fastnar för vissa låtar, så där galet mycket. Jag kunde tex spela in en och samma låt på en hel sida på ett band. (ja jag vet, nu finns det säkert några som inte fattar nåt av vad jag skrev.. men strunt samma) Jag vill lyssna om och om igen och bara njuta. Ta in hela texten och sjunga o dansa med. 
 
Det är oxå något jag har svårt att förstå, att vissa kan lyssna på musik och inte alls lyssna på texten. Hur gör man då liksom? :-)
 
 
 
Än idag toklyssnar jag på just en viss låt i taget som jag gillar. Gärna högt oxå. Men jag är ingen som måste ha ljud och musik kring mej hela tiden. Många gånger när jag är själv hemma så vill jag bara ha allt tyst o lugnt. 
 
Vad lyssnar jag helst på nu då?
Jo här kommer några favvisar som går runt här hos mej:
 
Sia - Cheap Thrills
Robin Williams - Shine my shoes
Zayn - Pillowtalk
Grace, G-Eazy - You don´t own me
Elle King - Ex´s & Oh´s
Kygo - Nothing left
 
...och många fler så klart. 
 
Ja nu var jag klar för idag med min tanke - jag vill inte leva utan musik!
 
 
 
 

8/3-16: Tisdagstanken ålder

Tisdag är det och tanken ska upp. 
 
Läser bloggar och tänker på allt skit vissa måste stå ut med. Just nu är tanken på ålder. 
Tänk att det, än i dag, finns så mycket känslor kring oss och ålder. Speciellt när det handlar om kvinnor med yngre män. 
 
Vad är ok liksom? Vad accepteras av dej och mej? 
 
Minns när man var yngre tonåren och det var helt galet att tänka sej vara tillsammans med någon som var yngre. Killar skulle ju vara älde än en själv, så klart. Sen blev inte den känslan så viktig längre. Vet att detta ämne varit på tapeten i min närhet. Men herregud.. det är ju bara ålder. :-)
 
Man brukar säga att vi är väldigt fixerade vid ålder i vårat land. Undrar om det stämmer. Eller så kanske man undrar över varandras åldrar i andra länder oxå. Har ni tänkt på att i tidningar tex, så skrivs det nästan jämt ut personernas ålder i reportage. Vad spelar det för roll egentligen? Varför undrar vi? Behöver vi veta? 
 
Värre är det ju alltid när det är kvinnor med yngre män. Undrar varför? Män har vanligtvis yngre kvinnor och då höjer ingen på ögonbrynen direkt. (men är det väldigt stor åldersskillnad så brukar mannen ha rätt mycket pengar oxå.. eller är jag bara fördomsfull nu.. ) Men tvärtom.. Klar är ju att kvinnor inte kan skaffa barn hur långt upp i åldern som helst, men det är ju inte bara det livet handlar om.
 
Vad tycker du är ok i åldersskillnad?
2år? 5år? 10? 15?
 
Jag känner oxå att nja.. kanske inte SÅ stor skillnad är "ok", men egentligen handlar det ju bara om att personerna i fråga, känner sej på samma våglängd och på samma nivå i ivet. Då finns väl inga hinder. 
 
Några som vill, törs och kan :-)  
 
 
Snygga Madonna! Vilken kvinna alltså. Still going strong! Tummen upp minsann.
 
 
Fint par. Skiljer tydligen 12 mellan dem. 
 
 
Duktiga skådespelerskan här ovan har starka känslor kring skillnaden mellan sej och sin pojkvän. Just tanken ang barn och så.. Jobbigt. Lev och må, säger jag! 
 
Och dessa två nedan, tog det hela ett steg längre och väntar nu en liten knodd. Grattis till er! 
 
 
 
Ja, det går om man vill liksom :-)
Och åldern spelar ju ingen roll, så länge du inte är en ost. 

1/3-16: tisdagstanken

Sent om sider kommer den här.
Fast väldigt kort då jag är toktrött nu.
 
Tänker på detta - det är väldigt lätt att klaga o gnälla på andra.
 
Lämnar tanken så.
 
 
Sussa sött och glöm inte att kramas! 
Imorrn visar jag det nya i hallen 😃 

23/2-16: Tisdagstanken spök

Go´kväll i stugan!
Här kommer sent om sider min tanke för dagen. 
 
Vad tycker du om andar, spöken och "andra sidan" och sånt? 
En del anser ju att döda människor "finns bland oss" medan andra anser att detta prat bara är nonsens. Jag tänker på program man sett, där vissa människor kan känna av andar och verkligen kan prata med dem. Ja, inte så som du och jag kan prata då, men ändå.
 
Jag tror säkert de flesta av oss känner någon som kan det där med att "känna av" saker o ting, eller hur? Eller så kanske just du kan det!?  Vad vet jag. 
 
Det jag vet iaf är att jag tycker det är dumt att helt avfärda såna saker. Vi vet ju faktiskt inte alls vad som händer med oss när vi dör. Och tänk bara hur många olika teorier det finns om detta. Vissa säger att vi föds som något annat i nästa liv. Andra säger att vi blir något djur. En del säger att det bara tar slut. Det blir inget mera efter detta. 
 
Kanske man tror på "något" just av den anledningen, att det är så svårt att ta in att det skulle kunna vara helt slut, vid döden. Tänk om vi ändå visste...
 
Tänker på att vissa säker sej känna saker bara i gamla byggnader tex. Jag tror inte alls att det måste vara så. Det har ju varit andra saker och byggnader överallt, innan oss liksom. 
 
Ska man tro på något då? Finns Gud? Eller heter han något annat?
Det sägs ju att i svåra stunder så ber faktiskt de flesta av oss till någon högre makt. Vi kanske aldrig gör det annars, men just där och då, tar vi till något extra. Det känns väl rätt helt enkelt.
 
Ibland tänker jag så här: hur kan någon bön hjälpa, när SÅ många människor på vår jord, ber dagligen, och till och med flera gånger om dagen en del, och ändå blir det inte bättre här i världen. Ändå svälter barn och vuxna ihjäl. Ändå begås hemska våldsbrott och ändå så har vi krig i världen.
Borde inte alla dessa böner ge oss en fin tillvaro om de hjälpte? Bara en fråga. 
 
Men om det finns "döda människor" som går runt ibland oss då, varför får vi inte reda på "hur det är där" då? Varför får vi inte en bild av vad som ska hända sen? Så många frågor. Tänk om vi ändå visste...
 
Jag känner själv saker ibland. Jag har själv upplevt saker som egentligen inte får att förklara. Jag väljer att tro på det kan upplevt, trots att jag är en som vill ha svar på saker. Det går ju inte i dessa fall. Himla svårt tycker jag. Ibland känner jag saker, men slår bort dem för att inte uppleva rädsla.. Jo, lite kusligt kan det vara ibland. 
 
Andra gånger låter jag bli att känna in, för att jag bara känner mej dum. I vissa sällskap kan man inte ta upp såna här saker. De tror väl man blivit tokig :-) 
 
Jag lämnar detta nu, lite halvöppet så där. Låter er nyfikenhet och egna tankar o känslor kring detta ämne få fortsätta hos er. 
 
By the way.. tog en fin bild på månen förut, men jag kunde inte koppla ihop min mobil med datorn så nä.. Ni får se imorrn. Bakat har jag oxå gjort ikväll. Och surrat med Ti som varit här, och hälsat på... och.. Ja, man gör en del och vipps så är det kväll. 
 
Sussa sött! 

16/2-16: Tisdagstanken mobil

Har du nåt som tar upp väldigt mycket av din tid?
Alltså nån pryl.
 
Jag tror nog de flesta kan säga en sak iaf här, och det är mobiltelefonen.
 
Jag tänker på hur den har blivit "ett" med oss nu på nåt vis. Jag känner själv att jag absolut inte vill glömma mobilen hemma på morronen, eller för all del, glömma den på jobbet när jag far hem igen. Hemska tanke.
Nu är inte jag den som är superviktig och får samtal hela dagarna så jag MÅSTE ha den. Men.. tänk OM nån vill mej nåt.
 
Sen är det ju inte så att det är just samtal som är viktigast med den, eller hur? Men har ju typ hela världen i den. Internet. Jag säger då bara det - vad gjorde vi innan internet uppfanns?
 
Men hur använder vi den då? Och hur bör vi använda den?
 
Här går meningarna verkligen isär, och en del beror nog på vilken ålder vi är i gissar jag. Iaf när jag hör och pratar med de som är "äldre", vad nu det är ;-) Men jag menar att de anser tex att sitter du på ett möte så är mobilen av. Kör du bil så låter du bli mobilen. Kanske till och med, är du på jobbet, så låter du bli mobilen, och endast använder den på din rast.
 
Sen finns det andra som tycker att "mobilen o jag är ett, och jag måste alltid, var eviga sekund, vara anträffbar" så jag svarar och kikar på den när JAG vill.
 
Hur tycker du?
 
Men kan ju vända på det lite. Om jag tycker att jag måste svara i mobilen under ett möte tex, stannar jag då upp ett danspass som jag leder, för att svara då också? Nä, det hoppas jag verkligen inte.
Men är det inte lika viktigt den stunden då? Hm.. Vems tid är viktigast?
 
Jag tror att vi själva inte tänker oss för längre när det gäller användandet. Vi bara gör. Går jag till mej själv så kan jag tex ta fram Facebook och scrolla runt lite bara för att få nån sorts minipaus från nåt. Tror inte jag är ensam.
 
Tänker på media också. Lyssnar man på radion så blir man uppmanad mer än en gång att "just nu kan du klicka in där och där, för att se det ena eller det andra". Men..vi sitter ju på jobbet. Hur var det nu - får man vara där på nätet under arbetstid?
 
Nu är det ju så att många företag finns på nätet, och behöver finnas på nätet. Jag tycker det är bra. Ett sätt att vara nära kunder tex. Kan ju gälla allt från resor, kläder, el eller vad som helst. Letar du information så går du ut på nätet idag, och nån måste ju finnas där för dej då. Alltså finns vi där på arbetstid.
 
Det jobbiga blir nog när vi som jag skev, tycker att "vår" tid är viktigare än någon annans. När vi anser att ingen tid på dygnet är vi oanträffbar. Alla ska kunna nå oss direkt. 
 
Tänker på när man var liten. Man sa till sina föräldrar: jag går ut ja, och slog igen ytterdörren. De undrade så klart vart man skulle, och antingen fanns nån kompis namn, eller så svarade man bara, ut, helt enkelt. Man fick veta att man skulle vara hemma vid nån viss tid för mat eller för att hoppa i säng. 
 
Det skulle vara nu det... 
 
Tänk att släppa iväg kids ut i den stora världen idag, ut på en cykeltur, eller vad som helst, utan att kunna nån dem på mobilen. Nja.. det vill nog inte så många föräldrar. Nu vill vi ha koll. Helst hela tiden, eller hur? :-) När de går på morronen, när de kommer hem och i många fall flera gånger under dagen oxå. Men varför egentligen? 
 
Sen använder vi ju mobilen till att betala våra räkningar, beställa resor och boka biljetter och sånt med. För att inte tala om kameran. Vilken grej va?! Alltid med sej. Jag älskar att alltid kunna fota direkt jag ser nåt, och att då ha en liten smidig mobil med sej det är ju toppen. Och tänk på alla så kallade selfies som tas typ jämt nu. Vissa har riktigt fastnat i detta, ung som gammal. Och hur i hela friden skulle de klara sej om de inte haft mobilen då. Hm..
 
Är det bra då, att fota hela tiden och lägga upp bilder på allt och inget? Och sej själv. Hur mycket ändras man på nån timme liksom. Eller hur många måltider kan man behöva se någon annan ha på tallriken? 
Haha.. låter ju inte klokt när man verkligen tänker på det. 
 
Men det är skoj oxå. Det är bara så! Nutid! :-)
Och japp, jag gör det oxå. 
 
Men att vara så uppkopplad hela tiden kanske inte är så bra ändå. Jag tror faktiskt inte det. Tänker ofta på att man  faktiskt skulle ta sen en internetfri dag i veckan nån gång ibland. (ni märkte ju nu att jag inte skrev typ, två dagar varje vecka.. skulle man klara det..) Nä, skämt å sido, men jag tror det skulle vara himla bra. Att bara släppa mobilen helt en hel dag. Inte koppla upp sej alls. Inte använda kameran heller alltså. Inte tro att vi "måste" vara där, eller göra det ena eller det andra. 
Vi kanske skulle ta och göra ett test tillsammans?! 
 
Läste nyligen en blogg där en mamma retade sej på meningar som: myser med min gullunge, och så ser man en bild på en mamma i ena hörnan på soffan och ett barn med en platta i handen i den andra. De är ju inte tillsammans och myser då direkt. Och sen skrev hon om barn som får somna med plattan på kvällarna. Huga.. det gillar inte jag heller. Iaf inte om det sker som en vana. Tycker ligga och läsa en bok tillsammans låter betydligt bättre. Det är tid tillsammans det tycker jag iaf. Och säkerligen kopplar barnet av betydligt bättre av att höra förälderns röst, än av blippande på en mobil eller en platta.
 
En himla bra manick är den/det iaf! Mobilen. Internet. Skulle inte vilja vara utan dem!
En fantastisk uppfinning, och som allt annat så finns det både plus o minus här med. 
 
Japp, det var veckans tisdagstanke det! Varför inte tänka lite extra i morron på hur mycket du kikar på mobilen och är ute på nätet och scrollar runt. :-) Det tänker jag göra! 

2/2-16: Tisdagstanken Att bry sej

Min tanke idag handlar om att bry sej. Eller inte. Eller hur vi tror att vi bryr oss om varandra.
 
Jag tänker nu främst på om någon i din närhet blir sjuk. Hur reagerar du då?
Jamen det beror ju på hur nära vi är.. kanske svaret blir då.
Men om man varit nära på så vis att man mötts typ varje dag, haft samma intressen, kanske bott i samma område, snackat skit vid postlådan flera gånger i veckan.. eller varit kollegor.. Är man nära då?
 
Det jag vill få fram här är en tanke om att vi, de flesta iaf, borde bry oss om varandra mera. På riktigt. Inte så där, slänga ur sej en fråga till någon annan närstående, ang personen i fråga som man snackat skit med vid postlådan.. ja ni fattar.
 
Fråga personen själv! Ring upp denne. Hälsa på denne.
Jag är säker på att personen inte tar illa vid sej på något sätt. Och skulle dagen vara fel, så talar säkerligen denne om detta, och du kan komma tillbaka en annan dag och hälsa på.
 
 
 
Man hör meningar som - man vill inte störa, man vet inte hur man ska agera eller vad man ska säga.
Eller att man inbillar sej själv att det blir konstigt att "tränga sej på" någon med en fråga om deras mående.
Men vänd på det. Om/när du blir sjuk i något, skulle du vilja bli ensam då? Skulle du vilja att alla runt dej drar sej undan och inte pratar med dej längre då?
Tror att svaret känns självklart här.
 
 
 
Jag är rätt säker på att den sjukaste personen, i hemmet eller som ligger på sjukhus, blir en gladare och lyckligare människa om och när någon visar att man bryr sej om, på riktigt.
 
Ett kort inlägg om en rätt så viktig sak tycker jag iaf.
 
 
 
Kram på er!

26/1-16: Tisdagstanken

Idag handlar det om fördomar. 
 
Jag såg ett program härom kvällen. Det var från USA och det handlade om föräldrar som inte var så nöjda med sina barn, söner, som råkade tycka om killar. Suck.. 
 
Allt känns så avigt. Känns som om programmet vara gjort för 1000 år sedan typ. Men nix, det var nutid minsann. Det fanns olika teoirier om varför deras söner gillade killar, och det var även äldre män som mådde dåligt över deras känslor. 
 
Men jag satt bara och tyckte att deras dåliga känsla skulle kunna försvinna, om de bara fick vara med likasinnade. Vad är problemet liksom? Det handlar om kärlek. Vad skadar det andra? Jag fattar inte.
 
Det fanns läger som de for på, men någon "sektledare" som ansåg sej kunna bota denna homosexualitet. Det var så hemskt. De skulle kramas och spela fotboll och vara grabbiga, utan "andra" känslor. En del var där med sina fäder, andra med någon vän. Kvinnor fick inte var i närheten alls. Inte heller hon som gjorde programmet. 
 
Hon sa sedan en himla träffande mening: man får inte dricka öl här förrän man är 21 år, men att dras med ut i skogen och få höra att allt man känner är fel, hela ens personlighet är fel, så får man göra mot en kille på 17 år. Galet. 
 
De intervjuade några föräldrar som verkligen älskade sina söner, och de önskade dem allt gott. Men.. En pappa pratade om hur han abolut inte skulle klara av att sonen blev bög. Det fanns vara ett att göra, och det var att ge sonen all hjälp som fanns - omvända honom. 
 
Sen visade de två män, homosexuella män som ändå hade gift sej och skaffat barn med en kvinna bara för att "allt med deras andra känslor, var ju fel". Hm.. kvinnorna tyckte allt var ok, deras män hade ju kyrkan att hämta styrkan ifrån... suck igen. 
 
Man undra ju varför och hur föräldrar kan vara så elaka, för det är de ju, när de talar om för barnen att tycker du om någon av ditt egen kön, så är det bara att dra. 
De borde lägga den energin på att tycka illa om sånt som är illa, krig och elände finns det gott om tex. 
Detta handlar ju bara om kärlek. 
 

19/1-16: Tisdagstanken krönika

Hejsan på er! 
Tisdag är det och den ska upp, tanken min. 
 
Det har blossat upp tycker jag. Det pratas och skrivs om det som det inte gjort sen jag vet inte när. Det är bra att det pratas om det. Det är viktigt. Och det är nödvändligt att vi tar upp detta ämne. Ofta. Med barn och med vuxna. 
 
Det handlar om feminism. Eller kvinnofrågor. Genustänk. Kvinnors rätt att få vara. Att vi är två kön på denna planeten. ( ja, jag vet att många tycker vi är fler..) 
 
Jag tycker det är så himla märkligt egentligen att vi inte kommit längre än vi har ang detta. Jag menar det händer ju saker i hela världen som visst visar på att det går framåt. Men, det tar för lång tid enligt mej. Och på vissa plan känns det som det går bakåt tamej fanken. Trist med sant. 
 
Saker jag tänker på nu, ämnet är ju galet stort, men det gäller sånt som att vi kvinnor ska måsta uppleva nedsättande ord och handlingar från män, bara just för att vi är kvinnor. Detta gäller även flickor o pojkar. Och killar o tjejer. Jag önskar att det inte vore så här, så klart. Men det är ett faktum och det händer hela tiden runt oss.
 
Vi kallar det för "pojkstreck" när killarna är små, vi tycker att "jamen de är ju killar.." när de blir äldre. Sen tycker vi bara att "vissa killar" måste ju hävda sej och "hålla på". Sen kommer vi på något jobb och träffar "honom" som ska trycka ner oss med "lilla gumman-töllet" eller andra sådana meningar.  
 
Det pratas om att vi tjejer ska "hålla på oss" och att killarna måste få "ut och leka av sej". Vadå? Varför säger vi så? Vi har väl lika stor rätt som dem att leka av oss.. eller hur? Och varför ska män kunna få högre lön än en kvinna, när det handlar om samma jobb? Detta är nutid, och totalt galet. 
 
I gårdagens Sundsvalls tidning skrev Lina Norberg Juuso en väldigt bra krönika. Den var verkigen klockren tycker jag. Det var inget "märkvärdigt" utan bara som det är. Tyvärr. 
 
Detta var vad hon skrev:
 

Barn. Pojkar jagar mig, brottar ner mig på golvet och försöker dra av mig tjocktröjan. Minns inte om de lyckades? Minns att de höll för munnen så att jag inte kunde skrika. Det var svårt att få ordentligt med luft. Försökte jag berätta till någon vuxen? Minns inte.

* Tolv år. En kille försöker stoppa in handen innanför min baddräktsgren på badhuset under gymnastiklektionen. Skammen. Mest av allt är jag rädd att han ska berätta högt till andra om vad han gjort och att alla ska skratta. Åt mig.

* Tretton år. En kille håller fast mig och trycker ner mig mot en grusförvaringslåda på skolgården och juckar mot mig. Han är stark. Det är inte jag.

* Fjorton år. En kille åker moped efter mig och skriker H-O-R-A. Jag är fortfarande okysst. Stannar hemma från skolan i en vecka på grund av ångest. Tänker att det handlar om mig.

 * Femton år. En kille håller fast mig och tafsar på mig innanför tröjan. Jag är rädd att han ska berätta till sina kompisar att jag inte har några bröst. Och därför inte någon BH.

* Sexton år. Får höra att jag legat i en säng under en fest och att killar stått i kö för att ligga med mig. Bara det. Bara det. Bara det att - det - inte – var - sant. Alls. Men hur ska jag försvara mig?

* Sjutton år. En kille som är kär i mig kallar mig H-O-R-A. Jag tror att det är för att han vill ha kontroll över mig. Så att jag inte ska gå till någon annan.

* Arton år. En kille förföljer mig efter krogen. Jag minns att någon sagt att en ska hålla sig i centrum, nära folk, nära gatubelysning. För att minimera risken för våldtäkt. Är rädd. Ser en kompis och ropar på henne. Mannen avlägsnar sig.

* Nitton år. På en personalfest stoppar en äldre man händerna innanför kjolen på mig. Fort och utan förvarning. 

* Tjugo. En avlönad politiker klappar mig på rumpan medan jag beställer en öl i baren. 

* Tjugoett år. En företagare klappar mig hårt på rumpan i ett folkvimmel. Hinner inte reagera.

* Tjugotvå år. En musiker går fram till mig på en fest och juckar mot mig samtidigt som han håller fast i mina händer. Han tycker att det är ett kul skämt.

Det är inte allt. Det är stycken. Det finns mera. Jag är trettiosex år. Under alla de åren har jag varit kvinna och därmed sedd som andra klassens människa.  I alla tider har kvinnan setts som underordnad mannen. Därmed ett objekt. Därmed tillåten. 

Raseriet inom mig är verkligt. Sorgen hinner jag inte med, den gör ingen nytta. Kampen för att också kvinnor ska ses som människor. Det är där vi är just nu. Det är där vi alltid har varit.

 

Lina Norberg Juuso

[email protected]

 

 

Vad tycker ni om detta? Jag tycker det är tragiskt att det är så här. Men ja, jag skulle kunna skriva massor om detta, men har skrivit nog för denna gången. Men jag återkommer till det, var så säker :-) 

 

Kram på dej, du kille eller tjej, man eller kvinna! Dags att sova nu för min del! 


5/1-16: Tisdagstanken Vapen

Om jag säger vapen, vad tänker du då?
 
Ja det beror nog lite på var du är uppväxt och var du bor kanske. 
Min första tanke blir iaf att uscha.. otäckt.. Sen tänker jag på jakt. Älgjakt och så. Då är känslan helt annorlunda. 
Jag är glad att vi i detta landet har vapenlagar. Jag menar, att är det inte jakt tex, ska vapnen vara inlåsta i vapenskåp. Det ska inte vara lätt att få tag i dem. Och man ska ha licens för att få ha ett vapen. 
 
Det är ju inte riktigt så i hela världen direkt. 
 
Jag läste nåt så sjukt i tidningen härom dagen. Det var från USA. Minns inte vart. Men det rörde sej om ungdomar som hade sprungit in på någons gård och busplingat på dörren för att sen springa därifrån. Ni vet, så som man kunde göra.  
 
Men då kommer mannen i huset utflygandes med ett vapen i högsta hugg, skriker åt dem att springa därifrån varpå han skjuter ena killen med två skott. 
 
Jamen va i hela friden... 
 
Nu vet man inte här om just denna mannen varit extra mycket utsatt under lång tid av just kids som ringer på dörren, så han var totalt fed up av detta.. men....hm... Nä, det finns inget som tillåter användning av vapen här i mitt tycke. Galet. 
 
Man undrar ju nu om just den mannen hade licens på sitt vapen. Om det varit inlåst innan det ringde på dörren. Varför han hade det över huvudtaget. Många frågor blir det. 
Eller var det "bara USA".
 
Men detta slutar inte här. 
 
Ska säga oxå att det stod att en granne hade uttalat sej och tyckte det var fel att han använde vapnet.
Jasså..
 
Killen hamnar på sjukhus med svåra skador. Blir skjuten i ryggen och armen. Ena skotten punkterade hans lever. Han opererades under nyårsdagen. Tack o lov, är inte hans skador livshotande. 
 
Sen kommer nästan det värsta i allt detta. 
 
Nu ska polis och åklagare bedöma OM han gjort sej skyldig till något brott. Om, alltså???
Eller om det faktum att kidsen var på hans gård, att de inkräktade på hans tomt gör att han då hade rätt att skjuta dem. 
 
Jamen vad är det här. Hur i hela friden kan detta vara, eller ens behöva funderas på OM det kan vara rätt för mannen att skjuta? Så om något litet barn, eller någon vuxen för den delen, skulle få för sej att plinga på dörren här, eller springa över gräsmattan.. eller nåt, då skulle jag kanske ha rätt att skjuta denne? Om jag bott i USA alltså. Det är väl helt galet. 
 
 
Man hör ju lite nu och då oxå om skadeskjutningar just i USA då barn kommit över vapen som legat famme hemma hos folk. Fruktansvärt. Kan säga oxå att där har nästan varje medborgare rätt att bära vapen. Det står i lagen, som skrevs för 221 år sedan. Hm..
 
 
 
Sen den andra sidan av detta. Hur skulle du tänka om du bodde i ett område med mycket kriminalitet? Göra som alla andra och skaffa ett vapen för att kunna skydda dej? Eller lita på samhällets säkerhet. Hm.. 
Tänk om allt var svart eller vitt, vad lätt allt skulle vara då. 
Man vill ju skydda.. men till vilket pris? 
 
Hur som så är jag glad att de flesta vapen i vårat land handhas av människor som jagar. 
Känns bäst o tryggast så, eller hur?! 
 
Sen kan man ju fundera på detta med vapenexport.. Men det tar vi en annan gång kanske. 
 

29/12-15: Tisdagstanken. raket

Tisdag är det, och inte vilken tisdag som helst, utan årets sista till och med.
 
Dags för en tanke från mej. Den blir lite bitsk idag då jag känner att jag måste få ur mej lite.
 
Tanke nr 1: Smällare o raketer.
Det pågår en massa skriverier ang för och emot detta. Och vissa människor måste vara dumma i huvudet helt enkelt. Jag menar nu när man tex som vi har en skotträdd hund (för övrigt den första jag haft som är det, och är uppväxt med hundar sen barnsben, tävlat med dem osv)
Självklart tycker jag då att vi kan slopa dessa hemska smällare för gott. Självklart. Det skulle vara samma sak om jag haft ett litet barn som vore livrädd så skulle jag önskat bort dessa oljud.
Så gör man ju, man går till sej själv.
 
Nu är det en vovve och hela han blir annorlunda och väldigt stressad av smällare o raketer. Då får man läsa kommentarer från, enligt mitt tycke, korkade människor som säger så här tex: 1: Lär hunden att det inte är farligt. 2: Smällare o raketer har alltid funnits, så de ska vara kvar. 3: Inte så farligt, det är ju bara nyår en gång per år...
 
Jag blir så trött... 1: För det första så lär man inte en hund att detta är ofarligt på ett kick. Det tar lång tid och om man inte är inne i träningssvängen så tar det oftast ännu längre tid.
2: Varför tänkta så - varför inte tänka miljövänligt/djur/människovänligt?
3: Jo, det är visst farligt. På många sätt o vis. Skador sker varje år i samband med fyrverkerier. Och skada är det all den stund människor o djur far illa av det. Djur rymmer ur hagar i panik tex.. huga. 
 
Fyrverkerier är vackert, ja jag instämmer i det. Men.. som det nu beslutats i vår kommun ska dessa endast få skjutas mellan klockan 23-01. Det är ett jättebra initiativ tycker jag. Men, tror du att alla kommer hålla det? 
Det tror inte jag tyvärr. För det finns alltid nån som anser just att: jag har alltid.. och då får jag... Suck. 
 
 
 
Lika inskränkta o trångsynda är de som tex anser att: jag har alltid sagt "negerboll" och då fortsätter jag med det. Eller säga glasögonorm, när man vet att någon blir ledsen för det. Varför fortsätter man då? Hur svår ska det vara att bara byta ut ett ord, när man vet att det gör någon illa? Väldigt lätt anser iaf jag. 
Konstigt att vissa har så svårt att sätta sej in i andra människors tycken. 
 
Hehe.. Malin på krigsstigen här. Näedå, men hett ämne, eller hur?! 
Många blir upprörda så in i hel.. när man pratar om vissa ord..
 
På julskyltningen i år så gick vi fram med vovven mot centrum. Han mötte både två och fyrbenta som han gladdes åt. Sen var vi på torget och vipps så började fyrverkerier smälla av bakom affären vi stod framför. Flera andra byggnder intill så ljudet blev högt. Stackars Alfons fick total panik. (och husse o matte hade totalt missat att detta skulle ske. Då hade vi givetvis inte varit där just då.)
 
Jag fick upp honom i famnen och vi drog oss så fort vi kunde bort från detta. Han ömsom klamrade sej fast hårt i mej för att sen vilja fly. Kan säga att han hade väldigt bestämda steg bort från detta länge efteråt. 
Vilket smartskaft har bestämt att det ska vara fyrverkerier på en julskyltning? Hur hänger det ihop?
På nyår kan jag förstå. Men julskyltning.. Nej tack. 
 
 
 
Ja ja, vi får väl hoppas och hålla tummarna iaf att de flesta håller sej till tiderna så vi andra med rädda djur kan koncentrera oss på att lindra stunden just då för våra vänner. Vet till och med de som måste ge tabletter till sina djur för att mer eller mindre droga ner dem, för att de ska kunna vara lugna. 
 
 
Japp, blev långt detta. Kanske har du gett upp, kikat på bilderna och orkade inte mer. 
Eller så har du läst och kanske håller med mej. Vad vet jag. 
Men japp, sista tisdagstanken för detta året iaf. Men fler ska det bli nästa år ;-) 
Och här släpper vi upp rislykta på nyår. Tyst och vackert! 
 
 
 

15/12-15: tisdagstanken kläder

Detta med kläder.
 
Använder du det du har i din garderod? Alltså jag menar, använder du allt du har där? 
Om inte, varför då?
 
Jag är ingen som har överdrivet med kläder. Man går ju knappt ut på nåt tyvärr så det köps inte så mycket men visst följer det med ett och annat plagg hem lite nu och då. Kläder är kul! 
 
Men ändå, på nåt sätt finns det högar med kläder i garderoben som jag knappt rör. Varför? Ja, nåt är det ju. Jag rensar emellanåt och plockar bort det jag inte använder. Lägger sen undan andra kläder, som jag tror jag tänker använda lite senare, i en annan hög. Men, kommer jag ta på mej dem igen? Ärligt svar - nej. Det finns ju en anledning att jag "ratar" dem där och då. Varför inte bara plocka bort dem istället på en gång, när man ändå är igång. Hur gör du?
 
Och vad gör du då med de kläder du rensar undan? 
Det finns ju massor av välgörenhet att lämna till idag. Himla bra! Tänk om vi alltid kunde tänka så, att ett plagg det inte egentligen är något fel på, bara att jag inte gillar det, kan komma till väldigt bra användning för någon annan människa. Många har knappt nåt.. 
 
Man kan sälja iväg kläderna på tex Facebook. Många bra köp o sälj-sidor där. Eller varför inte bara ge bort till någon i ens närhet. Hur som helst så kan vi nog skriva under på att vi har alldeles för mycket kläder lite till mans. Eller hur?! 
 
Jag tänker försöka fortsätta rensa här, mår ju toppen när jag gjort det, och sen plocka bort kläder jag knappt använder så fort jag köpt något nytt. Annars behöver jag ju inte köpa nåt.. rent krasst. :-)  
Är ni på? ;-)
 
En annan synvinkel, inte alls lika enkel, är ju att det tillverkas kläder i mängder, av väldigt många barn.. Det borde faktiskt oxå göra att vi skulle dra ner på konsumerandet. Men.. det ökar bara. 
 
 
Hugaligen.. Ja ja.. men om vi börjar i denna änden nu iaf, vi rensar - ger till mer behövande och shoppar inte mer om vi inte plockar bort något vi har, då har vi kommit en bit på en bättre väg iaf. 
 
Tanken blev om kläder, japp! 

8/12-15: tisdagstanken om roller

Rosa eller blått.
Dockor eller bilar.
 
Förstår du vad min tisdagstanke lutar åt?
 
Jag tycker denna könsfråga har gått på tok för långt. Det debatteras hit och dit huruvida vi ska låta våra små flickor leka med dockor eller få ha rosa kläder på sej. Varför hänger vi upp oss på detta egentligen undrar jag?
En del säger till och med att vi inte ska tilltala dem för han eller hon ens när de är små. 
 
För min egna del är det självklart att man vill klä en liten tjej i gulliga rosa/tyll/kjolar, och lika självklart är det att klä en liten pojke i lite tuffare kläder, eller som ser lite mer gammeldags ut. Jag tycker det är fint helt enkelt.
Lika självklart är det att jag tycker det är ok att köpa en docka till en tjej och en bil till en kille. Varför inte? Jag är övertygad om att barnen blir glada.
 
 
 
Det jag tycker är galet är när det snackas om att: jag ska minsann aldrig bara klä i den eller den färgen, eller jag ska minsann köpa massor av bilar till min lilla tjej.... Återigen varför? Jag är övertygad om att om barnet själv vill leka med en bil, så hittar den något och visar just det, att den "leker med en bil" och då får man väl bejaka det och se till att bilar finns att leka med. Självklart ska det finnas både ock.
 
Men just att försöka skapa det motsatta, det fattar jag bara inte.
 
Min erfarenhet säger mej att nästan alla småflickor har en rosa period. Likväl som att nästan alla småkillar har en tuffare period när det leks krig och det ska fäktas o slåss och så. Tycker inte det är konstigt. Tycker inte det ska motarbetas på något sätt. Låt dem vara. De blir den de vill vara en vacker dag ändå, utan våra himla tycken o tankar om hur det SKA vara.
 
Bilder från Google. 
 
Det har till och med gjorts tester på apor ang detta. De har lagt ut dockor och bilar på ett golv och släppt in apor. Och japp, hanen gick fram till bilen och honan tog genast upp dockan. Och nej, de har ju liksom inte hört oss människor som surrat om detta.
 
Jag tror att det sitter i våra gener. Inget vi kan förändra. Men.. ja självklart stämmer inte allt detta in på precis varje människa som vandrar på vår jord. Självklart vill småpojkar måla sina naglar ibland som sin mamma och självklart vill småflickor tex vara ute i garaget o hjälpa pappa.
 
Sen föds det även barn som känner sej i fel kroppar, att de har fel kön, vilket måste vara jättejobbigt för dem. Men tids nog så kan de förmodligen göra något åt det. Och vi får be till gudarna att de har bra föräldrar som då stöttar dem i det.
 
Men ja, att på nåt knepigt sätt försöka ta bort just pojke och flicka och göra barnen till nåt "ingenting" tror jag bara är väldigt dumt. 
 
Så ja, jag kikar glatt på små rosa gullegull flickkläder till Lilly i fortsättningen oxå. Och ja, jag kommer absolut att leka med bilar med henne oxå :-) En lagom blandning och hon väljer vad hon tycker om. 

1/12-15: tisdagstanken

Tisdag är det och näe, jag har inte glömt. Bara haft lite svårt att besluta mej för vad jag ska ta upp. 
 
Men tanken idag handlar om att skjuta upp saker. 
Det är ju så himla lätt att göra allt det roliga först, och sen kämpa på med det tråkiga tills man spyr..
Varför är det så egentligen?
 
Det finns ju hur många exempel som helst. Kidsen när de var små, man bad om något.. det skulle göras "sen". Jag minns det ju själv oxå. Men ville aldrig "nu". Självklart har det oxå att göra med att man ville få bestämma själv. Men mycket var nog oxå att man bara tyckte det var tråkigt. 
 
Nu i vuxen ålder kan det kännas likadant. Man ska hänga upp den där hyllan tex. Men.. inte nu. Nä, först vill man äta, kika på tv, kanske ta en dusch.. Sen kommer hyllan på tanken igen, och då är klockan mycket och man är trött. Himla konstigt att man skjuter upp saker så där. 
 
Vet en som bestämde sej för att börja ta tag i det "tråkiga" först. Nu behöver det ju nödvändigtvis inte vara just tråkigt, men mindre skoj så, om man säger så. Tror jag ska testa att haka på det. Tänka ut vad det är man behöver göra, och sen sätta igång med det som man egentligen vill lämna till sist. För vipps, så är det gjort och all annan tid kan nyttjas till det som är roligare :-) 
 
Skjuter du upp saker? Träning, städning, den där listen som aldrig kommer på plats... 
 
Nu ligger jag i sängen och skriver. Trött är jag. Har bytt ut min kudde mot en som säkerligen kommer kännas mycket bättre. Och vet ni, jag ville knappt kliva ur min onepiece. Så himla gosig! Vet att många avskyr dem och tycker de är fulaste plagget. Men, nix pix, den är det skönaste plagget :-)
Och vet du nu inte vad jag pratar om så kika in på mitt tidigare inlägg ikväll vettja. 
 
Sussa sött hörrni! 

24/11-15: tisdagstanke

Tisdag är det och tanken kommer här.
 
Alla har vi sett dem. Säkerligen har vi någon i vår närhet. Och alldeles säkert kommer det fortsätta.
 
Vad tänker jag på?
Jo, ögonbryn. Och inte vilka som helst utan de som inte får vara som de är skapta att vara.
Utan de som vissa tjejer försöker sminka och plocka om, så det bara ser för taskigt ut. 
 
Visst har du oxå sett dem?
 
Jag undrar verkligen OM de tycker att 'japp, fasen va snyggt detta blev! Precis som den där tjejen..nånstans..jag försöker härma'.
Eller?
 
Jaa jag vet, alla får väl göra som de vill och ja, kanske tycker de att de är skitsnygga. Kanske..
 
Här några bilder du hittar om du googlar på knepiga ögonbryn.
 
Ett låångt streck. 
 
 
Tjocka..
 
 
Ja..
 
 
Detta är ju vanligast. Antingen ett tunt tuschstreck eller ett tjockt. Hm..
 
 
Och japp, alla är vi olika. 
 
Hörrni, det är prick en månad kvar till julafton nu 😃
 
 

17/11-15: tisdagstanken

Brr..
 
Fryser du? Jag känner mej frusen. 
Tycker jag gör det ofta. Eller.. jag brukar frysa eller tycka att det är för varmt. Konstigt. 
 
Dagens tanke handlar om detta - att vara frusen.
 
Vissa säger skämtsamt - hon som är så smal måste ju frysa jämt. Eller - hon som är så stor håller värmen.
Hm.. nä.. det stämmer ju inte. 
 
Nåt jag snarare märkt både själv och i min omgivning är att vi kvinnor oftare känner oss frusna än män gör. Håller du med? 
 
På jobbet märks det tydligt när jag och andra fryslortar står o huttrar vid frukost tex, så kan våra manliga kollegor stå i T-shirt och tycka det är alldeles lagom temperatur. 
 
Och här hemma är det solklart jag som står för frysandet. 😃 Jag kan sitta i tjocktröja o mjukisbyxor, under en filt, och naturligtvis raggsockar på 😉 medan U sitter bredvid i kortärmat o kallingar. Mycket mysko. 
 
Upplever att killar/män oftare går med öppen jacka på vintern oxå, medan vi kryper så långt in i jacka och halsduk som det bara går. 
 
Hur kan vi uppleva temperaturen så olika? 
Och varför? 
Nån som har nåt bra svar tror?! 
 
U la fram detta på lunchen till mej med orden - klockrent! 
 
 
Jag kan bara instämma. (jag som nu har iskalla fingrar o fryyser här hemma.. )

10/11-15: tisdagstanken

-är du ute?
-nä, står och tar på mej jackan.
-kika på himlen när du går ut. 
-jasså, är det tjusigt?
-jättefint! 
 
Blir glad av sånt! 
 
 
Tack för att jag fick uppmärksamma detta imorse! 😘
 
Tanken idag handlar om kärlek. För vissa, kanske mer i yngre åldrar, är just meningen 'jag älskar dej' , det viktigaste. Sen kommer fler saker in i det som är viktigt och i vad som räknas som 'jag älskar dej'.
 
Det kan vara små saker som just en liten påminnelse att kika upp på en fin soluppgång på himlen. Eller att någon klivit upp tidigare och satt i motorvärmaren så bilen är varm innan man ska iväg. Eller att man köpt rätt sorts pepparkakor, för att de gillas allra mest.
 
Små små saker, som betyder 'jag älskar dej' på ett mycket djupare sätt, om du frågar mej.
 
Att göra något för någon annan, för att man vet att det uppskattas. 
 
 
 
Sen, självklart är meningen  trevlig att höra oxå, eller hur?! 
 
Kanske du kan göra något lite extra just idag, för att tala om att du tycker om någon? 
 
Ni fina läsare får en Stor kram just för att ni vill hänga med här hos mej! 

3/11-15: tisdagstanken

Förra veckan var det minst sagt fullt upp.
 
Jag och mina kollegor tyckte nog att just denna inplanerade kursdag var på tok fel, men.. ack så viktigt o bra. Vi får genom vårat jobb gå utbildning i HLR, hjärt-lungräddning. Man kan ju tycka att man har massor av viktiga saker att göra, men så tycker man ju nästan jämt, eller hur? Så det var bara att pallra sej iväg.
 
När vi kom dit så infann sej en mysig stämning då ljus var tända och vi var en liten grupp. Det var duktiga Therese som höll i utbildningen och jo, hon kan sin sak. Hon har jobbat på ambulansen tidigare så hon vet vad hon pratar om.  Verkligen jättebra!  Det var lagom med prat från både oss och henne och vi såg även en film med instruktioner. Och gott fika! 
 
 
 
Övning på dockor ingår oxå. Jag tycker detta är lite läskigt faktiskt. Hoppas jag slipper vara med om det på riktigt. Men, kanske skulle jag klara det galant, vad vet man. Tycker även att videon är lite jobbig att se. Blir så känsligt. Man får så många tankar. 
 
 
 
Det finns verkligen ingen tid för annat än att 'sätta igång' om ett hjärtstopp inträffar. Blodtrycket i kroppen måste hållas igång och då är det hjärtkompressioner som gäller. 
 
Mycket ändras ju med tiden och nu är det 30/2 som gäller. Alltså 30 kompressioner och två inblåsningar. 
 
 
 
Viktigt är att bytas av om man är flera på plats, då man blir snabbt trött av detta.
 
Vi fick även se och veta hur en hjärtstartare fungerar. Dessa finns utplacerade runt om i samhället. Vi har en vid vårat jobb. Vet du vart någon mer finns?
 
Tryggt känns det att veta att om inte denna maskin ska användas,  så startar den inte. Den känner av personen och ger instruktioner därefter. 
 
 
 
Vi pratade oxå om att sätta i halsen. Fy attan.. Fick veta hur vi ska agera då med. En tankeställare var om någon på tex en middagsbjudning sätter i halsen och då går iväg för att 'inte störa', så ska alltid någon gå med efter. 
Det kan faktiskt rädda personens liv. 
 
Tog även upp ang blödningar och hur bandage ska sättas. Läskigt igen.. 
 
Ja, många tankar blir det,  och vi kände oss nog lite 'dumma' som hade haft tankar på att annat var viktigare..
Detta ÄR ju viktigt. Livsviktigt! 
 
Tänk om någon ramlar ihop på ditt jobb, skolan, dagis, affären.. och DU kan rädda personens liv. 
 
Så tisdagstanken blir - Kunskap är bra! 
In och läs: www.hlr.nu 

13/10-15: tisdagstanke

Hallå allihopa! Dags är det för en ny tisdagstanke nu. Kan ju tro ni har längtat 😉
 
Min tanke idag handlar om nåt vi alla stöter på. Lite här och där. Inte så ofta, tack o lov, hemma hos någon. Men ofta ute på offentliga platser. 
 
Jag menar nu toaletter. Ofräscha toaletter. 
 
Säkert har även du stött på dem. De är vidriga. Man kommer in glad i hågen och vill göra sitt liksom. Men då får man börja med att städa. Varför då? 
Eller så vänder man i dörren och väljer annan toa.
 
Och det är väl märkligt att man pratar om detta och aldrig hör man väl någon som säger att de tycker det är ok att strunta i allt vett och etikett och bara skita ner. Märkligt. Finns ju uppenbarligen en hel del som tycker så. Tyvärr. 
 
Jag tycker det är konstigt att någon vill lämna toan helt ofräsch och riskera att möta nästa toagäst i dörren på väg ut. Hur känns det att nästa person ska veta att 'du' är den som grisar ner. Fattar inte. 
 
Bild från Google. 
 
Det är ju inte storstädning det är frågan om direkt. Men torka av lite snabbt  runt handfatet när du torkat händerna. Se till att trycka ner papperet i papperskorgen istället för att låta allt välla över och ut på golvet.
 
Har du taskig syn så du pissar på ringen, ja då får du ta för vana att sätta dej ner eller torka ringen efter dej. Jag vill slippa torka upp ditt kiss.  Och.. använd toaborsten om du skitit! Jag vill inte se din skit. Och jag lovar, det vill ingen annan heller. 
Och du vill inte se min, eller hur? 
 
Vore bra med kameror. Grisar du ner så tänds lampor utanför och du får stå med skammen när du kommer ut. Sen får du vackert gå tillbaka in med skurhinken på armen. Japp, vore nåt de! 
😃

6/10-15: Tisdagstanken

Tisdag är det. En kall sådan.
 
Jag har typ frusit hela dagen, igen. Nåt positivt på det..?!
 
Dagens tisdagstanke ska nämligen handla om ordet positivt.
Allt kan man ju faktiskt vända till det positiva. Nåja, nästan allt iaf. Eller hur?!
 
Att få gula fina rosor är positivt minsann! 
 
 
 
 
 När jag för många år sedan gick någon kurs så pratade vi en del om just detta. Vi människor har ju en förmåga att klaga o gnälla på en hel del saker. Det ligger säkerligen i vår natur att det är så, på nåt sätt. Vi väljer hur vi känner och sen sätter vi ord på det helt enkelt.
 
Jag fryser.
Jag är hungrig.
Jag är trött.
Jag har ingen bra halsduk..
 
Massa klagomål. Men.. om man sätter detta i perspektiv så är det ju inget att nämna ens. Men vi gör det.
 
Hur skulle det vara om vi alltid var positiv då? Jag vet att då jag var nära en tjej som var galet uppåt hela tiden, så blev jag faktiskt less på henne, och tyckte inte att hon var ärlig. Känslan från mej blev: man kan bara inte vara så där glad och uppåt hela tiden :-)
 
Vi har ju så mycket i oss, glad, ledsen, tyst, pratig, fnittrig, fundersam, allvarlig... En massa olika sinnesstämningar som kan ändra sej flera gånger om dagen. Men vi kan säkerligen påverka oss själva med att tänka lite mera positivt. Det tror jag iaf. Jag vet att man tex inte ska säga :ryck upp dej nu, till någon som faktiskt är tex psykiskt sjuk. Det är ingen hjälp. Men till "vanliga dödlig" så att säga, kan nog ett "ryck upp dej" vara på sin plats ibland. Kanske bara för att få snurr på sina negativa tankar, åt rätt håll igen.
 
Vi kanske kan börja dagen med att tänka: härligt att jag somnade igår och att jag vaknar nu. Dags för en ny dag, som jag vill ska bli så bra som möjligt för mej själv. Go´morron Malin! 
 
Vi tycker oss ha en väldigt massa måsten som hänger över oss. Ordet "måste" låter ju inte så kul eller hur? Jag tänker på kidsen när de var små, eller när jag själv var liten och fick höra att jag behövde göra något jag inte just kände för där och då. Ett stort motstånd mot ordet "måste" och jag tyckte att det ALLTID var jag som just "måste" vad det nu var.  Lustigt att tänka så nu. För det var ju så klart inte alltid jag måste, eller kidsen. Men känslan.
 
Meningar som -vill du vara snäll o hjälpa mej med dukningen, låter ju bättre än -nu måste du duka. 
Men i vardagens "hetta" är det inte alltid så lätt att hitta fram till den bättre meningen. 
 
Men egentligen är det bara en sak vi måste här i livet om vi ska prata stort nu. Det är att dö.
Det kommer vi inte undan. Det måste vi alla göra.
 
Sen kan vi vända ordet måste till att vi vill istället. Både känns och låter så mycket bättre.
Lite exempel:
 
Jag måste ut i kylan med min hund: Jag vill ut med min hund så han slipper vara kissnödig.
Jag måste ställa mej och laga mat när jag kommer hem: Jag vill äta, gillar inte att vara hungrig.
Jag måste kliva upp tidigt på morronen: Jag vill iväg till mitt arbete. 
Jag måste läsa läxan: Jag vill faktiskt lära mej.. vad det nu än är. 
 
Sen kan man ju lägga till att man är glad oxå.
Jag är glad över att ha ett jobb att gå till.
Jag är glad att jag faktiskt kan gå ut på en promenad med min hund.
Jag är glad att jag har mat i kylen så jag kan laga mat. 
 
Här en bild jag såg på Facebook som verkligen visar det jag skriver om nu, att välja att vara positiv.
 
 
 
 
Så ja.. vad är nu positivt med att jag fryser som en tok?
Jag vet iaf hur jag ska se till att bli varm nu. Först träna lite på en Sh´bam-koreografi och sen ta en dusch och hoppa ner i poolen en stund. Då minsann blir jag varm igen. 
Sen dags för fruarna over there! 
 
Hoppas du har en fin tisdag! 

Tidigare inlägg
RSS 2.0