malinedlund

Min tanke idag handlar om att bry sej. Eller inte. Eller hur vi tror att vi bryr oss om varandra.

 

Jag tänker nu främst på om någon i din närhet blir sjuk. Hur reagerar du då?

Jamen det beror ju på hur nära vi är.. kanske svaret blir då.

Men om man varit nära på så vis att man mötts typ varje dag, haft samma intressen, kanske bott i samma område, snackat skit vid postlådan flera gånger i veckan.. eller varit kollegor.. Är man nära då?

 

Det jag vill få fram här är en tanke om att vi, de flesta iaf, borde bry oss om varandra mera. På riktigt. Inte så där, slänga ur sej en fråga till någon annan närstående, ang personen i fråga som man snackat skit med vid postlådan.. ja ni fattar.

 

Fråga personen själv! Ring upp denne. Hälsa på denne.

Jag är säker på att personen inte tar illa vid sej på något sätt. Och skulle dagen vara fel, så talar säkerligen denne om detta, och du kan komma tillbaka en annan dag och hälsa på.

 

 

Man hör meningar som - man vill inte störa, man vet inte hur man ska agera eller vad man ska säga.

Eller att man inbillar sej själv att det blir konstigt att "tränga sej på" någon med en fråga om deras mående.

Men vänd på det. Om/när du blir sjuk i något, skulle du vilja bli ensam då? Skulle du vilja att alla runt dej drar sej undan och inte pratar med dej längre då?

Tror att svaret känns självklart här.

 

 

Jag är rätt säker på att den sjukaste personen, i hemmet eller som ligger på sjukhus, blir en gladare och lyckligare människa om och när någon visar att man bryr sej om, på riktigt.

 

Ett kort inlägg om en rätt så viktig sak tycker jag iaf.

 

 

Kram på er!