malinedlund

Tänk va veckorna rusar fram... Kollde Yr.no imorse och det verkar som om "vintern" tänker komma tillbaka nästa vecka igen. Jaha.. ja det var väl väntat i och för sej. Men nu när det har blivit så bart överallt tycker inte jag att det behöver komma nå mera snö alls. Så det så.

Men vem lyssnar på det :)

 

Jamen då tar vi ett nytt inlägg från förr då. Jag skriver ju en del ibland.. har faktiskt nån liten dröm där om att nån dag kunna ge ut nån bok. Tänk tanken på att någon mer, eller några mer..faktiskt skulle vilja läsa en bok jag skrivit. Häftig tanke! Här en liten snutt från det jag skrivit 17 november 2011:

 

 

Här kommer fortsättningen på min berättelse:

Jag ler lite och får till ett litet hej. Går lugnt mot den högra delen av trappan och börjar gå uppåt. Han
står hela tiden blick stilla och bara tittar på mej. Jag tittar ner på trappstegen framför mej och hjärtat dunkar så det måste synas på mej.

Va sjutton ska jag göra när jag kommer upp? Ska jag ta i hand, pussa på kinden, krama om? Gaaah... Vill inte! Kan inte sånt här.

Han har svarta byxor med pressveck, vit skjorta med svart slips till. En kavaj över, men den ser inte ut
att höra ihop med byxorna. Den har smala ränder, ja den måste höra ihop med andra byxor.

Precis när jag tar sista steget upp så tar han tag i min arm, som för att hjälpa mej. Och i samma veva som han smeker min arm försiktigt säger han:

-Å.. snygg jacka du har. Skön känsla att ta på skinn. Och väldigt sexigt.

Och så ler han mot mej. Ett äckligt snett leende som bara gör att jag vill rusa ner för trappan och försvinna för alltid. Vilket jävla äckel! Men Pär hade rätt iaf, han gillade jackan.

 

 

Ja där var den, den lilla snutten av berättelsen. :-) Blir sugen att ta tag i den nu på en gång. Har kommit en bra bit längre än detta. Kul är det. Vill kunna bära med mej en liten smidig dator (macbook pro air) i en snygg väska (den bruna jag visade bild på för ett tag sen) och bara sätta mej ner o skriva när andan faller på liksom.(och så vill jag att nån annan betalar detta till mej)

 

Undrar just hur de gör, de där som kan författa. Om de har bestämda tider och liksom bara kan klämma ur sej massa ord just där o då. Eller om de skriver när lusten kommer över dem. Men..nä, det måste nog vara lite mera diciplin kanske för att nåt ska bli klart nån gång.

 

Kram på er!